Grusa

Jissas operation gick bra. Jenny var helt underbar mot både mig och sessan. Nu är tänderna nyrensade och fina – och mattemor fick beröm för tydligen hade hon väldigt fina tänder för sin ålder. Är mamma som har tagit hand om detta – tack för det!  :-) Knölen är skickad på analys och svar ska komma om några veckor.  Bara att hålla tummarna.

Jissa avskyr tratt – så för att skydda stygnen har vi dragit på en avklippt gammal strumpbyxa över hunden. Ser himla skoj ut.

 

 

 

Mindre skoj hade jag i morse. Det har varit inbrott på altanen i natt. Har inglasad altan som jag tyvärr är dålig på att låsa. Nu har någon varit inne och röjt runt som tusan. Inget är stulet (tror jag) – men ett serveringsfat och en låda med prisrosetter låg utspritt på grannens tomt. Så irriterande! Personen lämnade en liten present efter sig också. På soffan på altanen låg ett par skor och en stor gammal kniv (bajonett?). Måste säga att jag verkligen inte uppskattade gåvorna särskilt mycket. Polisen fick komma och hämta grejerna, men de tyckte inte det var någon idé att göra en anmäl eftersom inget blivit stulet.

 

 

Mixas träning går framåt – framförallt ställande under gång. Mixa hoppas nog på en karriär inom steppvärlden. Stanna fort är roligt – men stå still med alla tassar är mindre kul. Här har faktiskt lådträningen gett resultat. Har ju utmanat Mixa massor där för att hon ska förstå att belöning kommer när alla fyra tassar är still i lådan. Och säga vad man vill om den hunden – men när hon väl förstått vad jag är ute efter är hon en hejare på att generalisera. Efter belöning vid snabbt snyggt ställande är godishanden framme och öppen så länge Mixa är still – matte hoppar, tjoar och slänger godis och bjuder på en bit då och då - Mixa förstår och tycker det är roligt!

 

  

 

Apporteringen är för svårt för mig tror jag. Kanske ska byta till metallapporten ett tag? Borde inte vara lika tuggvänlig. Någon som vill komma hit och lära min hund att apportera utan att tugga?

Jag som helst tränar cirkuskonster har bestämt att jag måste få lite struktur i lydnadsträningen.  Agilitybiten med för den delen.  Tänkte om jag varje vecka bestämmer för vilka moment som skall tränas och hur och skriver ner det i bloggen måste det bli lite mer ordning och reda? Gör ett försök i alla fall :)

 

Lydnad:

Fritt följ får jag knappt träna på alls denna vecka. Det går bra nu och är så roligt så jag har en tendens att bara träna det.

 

Ställande:

Ställande under gång var evigheter sedan vi tränade sist så här får jag först känna på formen med frivilliga ställanden under baklängesmarsch. Belöning kastas bakom – ibland gottis och ibland leksak.  Försöka utmana med att lägga på lite tempo och kommando när hon blir säkrare på tvärnitarna.

Jag tycker ju att det är roligt att blanda lite metoder och stilar så jag kommer eventuellt lägga på lite ställande under fotgående med hjälp av mitt kroppsspråk (handtecken).

Sitt till stå har jag tyckt varit super, men Anna tyckte det var för studsigt och hattigt så detta ska tränas med ganska lugn känsla med fokus på kroppskontroll. Godisbelöning från mun så hon inte börjar vrida upp mot handen. Träna på att hålla pos längre stunder. Inte vara för snabb att öka avstånd.

 

Apporteringen har varit det jag slitit mitt hår med mest med denna hund. Mina sheltiesar har varit för snälla med mig och bara fattat J Här har jag svårt att faktiskt se framgångarna – för de finns! Har kämpat som tusan bara med att hon ska vilja komma med grejer och leksaker till mig. Nu går hon vid tråkiga dagar när matte sitter vid datorn och hämtar bh:ar (favorit), kameran (hmrpf?), skor och pennor och trycker i handen på mig (var får hon allt ifrån? Så stökigt har jag inte!). På Anna-kursen fick vi träna på snygga gripanden genom att lägga ut massor diverse prylar och klicka så fort hon plockat upp något och har nu utökat till att hon kommer och lägger i handen medan jag tittar tv.

 

Men när träapporten åker fram ska det tuggas och tuggas så fort jag ber henne hålla längre än en sekund. Hittade intressant artikel på Fannys sida och provade med hennes metoder. Gick… sådär. Upplevde att Mixa tänkte ”Jaha grejen ska mot matte – då hjälper jag till och puttar” i stället för att greppa ordentligt, hålla emot och lägga vikten bakåt. Nya strategin är att sitta på knä och klämma fast apporten lite mellan knäna när hon ska lyfta upp den. Då måste hon hålla ett stadigt grepp och det finns mindre utrymme för tugg. Belöning över huvud efter att hon greppat, lyft upp och tagit ögonkontakt. Får se hur det fungerar. Kamp mellan momenten för att öka intensiteten.

 

 

I agilityn fortsätter vi med nosduttar efter bräda mot soffan och cirkelövningar. Nosduttarna fungerar fint och här gäller ”bara” att fortsätta utmana. Cirkelövningarna behöver vi få bättre flyt på och med mindre hopp och studs. Belöning ofta rakt framför nosen som hon inte behöver sträcka sig efter.

 

Det är himla praktiskt att ha två hundar att träna. Byter hund ofta, ofta för att hålla fokus och intresset. Är stolt över ”vänta-på-din-tur-träningen”. Hund som inte tränar ligger still på kudden i hallen medan hund som tränar är på mattan i köket. Detta var ett mycket lyckat koncept i hämtagrejerträningen. Hade massor saker utslängda i köket och de fick springa varannan gång och hämta valfri pryl till matte. Den som inte hämtade stod redo på startlinjen bakom matte. Snacka om full fart – både ut och in :)

 

Jissa får för enkelhetens skull träna på samma moment men med extrema störningar och utmaningar. Till exempel godiskastande på huvudet medan hon håller apporten :D Sötaste sheltien!

 

I dag är Mixas dag! Tänk att lilla damen hunnit fylla ett år. Hon är fortfarande pytteliten, och rör och beter sig som en liten valp. Glad hela tiden åt allt och alla och jag har aldrig sett en hund som lägger in sådana glädjesutt rakt upp när hon springer - inte särskilt effetktivt på agilitybanan ;)
Däremot tycker jag mig märka att huvudet utvecklas sakta men säkert. Lugnar ner sig lite fortare vid besök (förutom när mattemor kommer), och kan och vill hålla fokus lite längre stunder i träning. För mig är hon i alla fall världens bästa som får mig att skratta högt flera gånger om dagen och då då rysa av stolthet.

Grattis mammas älskling!

Nu plötsligt kändes det helt rätt att skriva ett blogginlägg. NU när jag har häcken full med skolarbeten och måste skriva klart min examinationsportfölj. Så det får bli en kortis.

Vi lever och mår bra! Mixa har precis slutat löpa och kan vara fokuserad på mig några sekunder under promenaderna. Liten blir större. Fast inte stor, hon är fortfarande pytteliten. Har satt frystejp på en vägg där largegränsen går, och det är tameusan inte många millimeter över. Himla tur att hon är över - annars skulle det skita sig med laget Hypermix.

Vardagsrummet ser numera ut som en mindre hinderbana. Mot soffan lutas en balansbräda (nosduttarna börjar sitta riktigt fint), på golvet mot soffans hörn har vi pilatesbollen - vilken inte längre är läskig.  På mattan står en tvåportas slalom och i hörnet mot väggen är buren uppställd.

Köket har berikats med en ny stor plastmatta och där tränas det lydnad. Jag och Mixa ligger lite efter de övriga kullsyskonen i träningen känns det som. När Pia frågar hur det går för oss låter det ungefär så här:

Pia:
- Hur går det med träningen då? När ska ni tävla lydnad?
Jag:
-Hrm, harkel, joooo, hmpfff. Med cirkuskonsterna går det jättebra! Mixa kan balansera jättefint på pilatesbollen nu och nu har hon precis lärt sig kliva i med alla tassar i en glasslåda. Hon är sååååå duktig. Och ibland går hon fint i kopplet också.

Vi har ganska nyligen avslutat en lydnadskurs för Anna Hilding och så sakteligen känns det som att saker och ting börjar trilla på plats. Hur svårt kan det va egentligen? Vi har hittat ny positivare attityd i tävlingsträingen - jag försöker så gott det går att tvätta bort alla krav på hur man bör lära in saker och har roligt med min hund. Blandar hej vilt klicker och lockametoder och vi har kul. Det är en rolig lek att försöka lura Mixa att göra fel när ett beteende börjar sitta - och därmed inse skillnaden. Apporteringen är det vi kämpar mest med för tillfället. Att gripa utan att tugga. Hur svårt kan det va?

Promenadmässigt har vi en bra period. För några månader sen var hon tvåbent - gick på bakbenen så ofta hon kunde för att hålla koll på omgivningen. Sen började de där hormonerna märkas av och fyra tassar + nos var i marken mest hela tiden. Nu är alla tassar i marken och nosen ofta riktad mot matte - härligt!

Skvaller är något som för mig har negativ klang i vanliga fall. Människor som pratar bakom ryggen på folk om saker de inte vet något om - och sånt sårar. Men skvallerträningen med mixa är riktigt skojsig. Annan hund ute = baconost hos mamma börjar sätta sig. I alla fall i Andersberg. Kul!

Blev visst inte sån kortis. Nu är det dax att återgå till rapporten om grupprocesser och textgranskningen om Ödmans "kontrasternas spel -  en svensk mentalitets- och pedagogikhistoria".
Det senaste halvåret har varit händelserikt men jag får försöka mig på en till uppdatering om ett tag - om någon läser, antar att folk gett upp hoppet om min blogg :)

peace

Att skriva det här är inte lätt. Tuva lämnade oss igår. Livmoderinflammation. Märkte ingenting konstigt med henne under dagen. Hon var glad och gosig som vanligt. Precis innan jag skulle till jobbet sa Christian att hon inte såg ut att må bra. Kunde aldrig ana att det var så allvarligt. Hon verkade må lite illa, som om hon fått i sig något olämpligt. Jag bad Christian hålla koll på henne och gick till jobbet. Så en halvtimme senare ringde han när jag stod i kassan och sa att Jocke och Sussie (cheferna) var på väg för att lösa av mig och att han och mamma var på väg till distriktsveterinärerna. Tuva hade lagt sig på tomten och krampat.
Bjarne var på väg in till stan för att hämta Jissa och Mixa som vi gjort upp sedan tidigare eftersom att jag hade massor plugg och jobb i helgen, så han körde mig till valbo.
Där fick vi ta det svåraste beslutet någonsin. Tuva hade mycket ont, man misstänkte att livmodern redan spruckit. Alternativet att åka till Uppsala för inläggning fanns. Men det var väldigt tveksamt om hon skulle klara resan dit. Och skulle hon väl överleva resan och operationen skulle hon behöva ligga inlagd där utan oss länge. Chansen att kunna komma tillbaka till ett normalt liv efter ett sådant ingrepp var inte heller stor för Tuva i och med att hon redan var gammal och hade knölar på brösten och artros i benen och gått på rimadyl senaste året. Vi kunde inte med att utsätta henne för så mycket lidande så hon fick somna in.
Känns så fruktansvärt och overkligt. Vi har pratat om hur det ska gå för Tuva i vinter med artrosen när det blir halt och kallt ute - men kunde aldrig ana att hon skulle lämna oss så här fort och oförberett. Känns så märkligt vi inte fått några förvarningar på att något var fel. I förrgår kväll hade jag en extra lång gosstund med Tuva där jag tittade igenom henne och masserade hennes ben - utan att upptäcka något ovanligt.

Älskade, älskade Tuva.

Vinst i Hofors, vinst i sandviken, vinst i hopploppet på DM - med lopp som kändes så självklara. Full av självförtroende och agilityglädje liftade jag med Bjarnecoach till Eskilstuna för att än en gång bevisa vår briljans, skicklighet och vårt fina samspel. Sanna the proffshandler och Jissa the krigarprinsessa var redo att erövra nya jaktmarker.
Träningen under veckan hade bestått av släppövningar. Målet för tävlingsdagen var ett ordentligt drag och hindersug hos hunden och ingen jäkla håll-i-handen-handling hos matte. Agilitytrean var först ut. Tack vare sommarens hårdträning på banvandringar gick de åtta minuterna av hindermemorering och placeringsplanering lekande lätt.
Jag och Jissa var positiva, taggade och fokuserade då det var dags för start. Första halvan av banan gick om möjligt ännu bättre än planerat. Klockren start och härlig avståndsdirigering. Vi hade superkul och sprang som attan. Sprang snabbare än vinden. Alldels för fort för att ha en chans att hinna hitta slalomingången. Alldeles för fort för att komma ihåg att springa ner på balansbommen. 10 fel och en halvkass tid på grund av misskommunikation i slutet av loppet. Hoppsan.
Agilityloppen gick alltså inte riktigt som planerat. Påminde mig själv om att det ofta är dagens andra lopp som går bäst för oss. På så vis var det ju tur att agilityklassen gick först. Det är i hopp vi vill plocka cert. Nu hade vi alla förutsättningar för att få till något ruskigt bra. Hindersuget fanns där. Träningen under veckan hade gett resultat - draget och farten var trots allt kanon. Jag brukar alltid skärpa mig extra under sista loppet. Vi är bäst under press.
Hoppbanan var riktigt rolig. Bjarne sa att han knappt sett mig så fokuserad under banvandring. Jag hade full koll och rätt attityd. Visste precis hur jag skulle värma upp Jissa. Först en liten prommis med lite bus. Sen sitta hos Bjarne och titta på matte som lockade medan coach taggade. Två hundar till start och Jissa fick spurta till mig. Lite konster och sedan fokusering. Hopphinder ett och två passerades. Nummer tre var en tunnel och efter det en knixig utsväng till slalom.  Varken matte eller hund hamnade som planerat efter tunneln och vi fick kämpa för att hitta rätt linje till slalom. Krigarprinsessan hittar rätt ingång men så bestämmer hon sig plötsligt för att det går fortare om man hoppar över några portar i mitten. Har aldrig hänt förr. The proffshandler tappar huvudet totalt. Katastrofen är ett faktum. Vi springer på - men åt olika håll och lyckas diska ut oss på tre vägringar.
Så kan det gå. Det är ju faktiskt detta som är charmen med agility. Jag lyckades få Jissa lägga i en till växel och en större portion självförtroende vilket som sagt (skrivet) var målet för tävlingen. Självständigheten och hindersuget var definitivt över förväntan. Nu gäller det "bara" för matte att anpassa handlingen efter hunden och inte vara så jäkla kaxig!

Vi laddar om till KM nästa vecka och Hudiksvall om det löser sig hur vi kommer dit.

I lördags ordade Gävle BK officiell klass 1 och jag var funkis. Roligast var så klart att Mixa fick busa massor med syrran Myrra. De var lika varandra - fast Myrra såg betydligt vuxnare ut. Hoppas vi ses mer i framtiden!

Tror aldrig att Icas lättsaltade potatischips smakat så gott som idag. Vilket team vi är jag och min prinsessa. Jag trotsade förkylningen och febern så att vi tillsammans lyckadas gå in och köra med riktigt härlig attityd och vinna agilitytrean. Det gick inte särskilt fort -  Jissa har tappat lite fart -  men trots det var vi 7 sekunder under referenstiden. Är ovanligt nöjd med loppet banan gick som på räls. Inga problem!  Priset var folksam försäkring (wee) och chips :P

Lilla Mixa har skött sig exemplariskt idag. Tror att även hon haft en riktigt bra dag. Massor med snälla människor och hundar som gett henne uppmärksamhet. Då och då har hon tagit en tupplur i buren, vilken hon trivs i som attan. .

Gävle visade verkligen framfötterna i Hofors. Stina, Lena, Barbro och Lotta fick också rosetter och Emelie och Hydro körde ett klockrent nollat lopp som föråkare i agilityettan. Grymt. Även Karin och Tim gjorde riktigt bra i från sig och nollade hopploppet. Grattis alla!

Nu är det synd om matte. Jag är verkligen inte kry. Och jag avskyr att vara sjuk. Positivt är att Mixa fick bevisa att det går utmärkt att vara sjuk med en kelpievalp. Hon låg med mig i soffan hela dan igår och hade det mysigt till husse kom hem och kunde ta en lite längre prommis.

Någon dag snart ska jag uppdatera med lite bilder från vår semester i Mariestad och Skövde men nu måste jag vila upp mig och ladda inför träningstävlingen i Sandviken i morgon.

Tack till världens bästaste coach och träningskompis som hjälpte till med banvandring och uppvärmning av hund inför vinnarloppet.

Jag har haft en grym dag!

Finns så mycket som är roligt att träna och leka med den lilla svarta och "gå fint" och" hälsa fint" hör inte till de kategorierna. Jag tycker helt enkelt det är urtrist samt svårt att vara konsekvent och hitta de bästa belöningstillfällena. Att hon ibland leker draghund under promenaderna är ju bara vi som lider av, men Mixas hälsningsceremonier där smaka på öra och näsa är ett ständigt återkommande moment är det få som uppskattar. Med oss är hon jätteduktig. Hon vet att vi inte hälsar tillbaka när hon bits men blir himla roliga när hon pussas. Dock är det lite svårt att instruera främlingar om hur man bäst hälsar på spökplumpen och två gånger nu har karlar (vad annars?) försökt att uppfostra mitt hjärta genom nejjande och morrande då hon vill få sig en smakbit eller klättra på benen får att nå upp bättre.. Att jag säger " vi har inte lärt henne hälsa fint än" hjälper inte. De morrar inte åt mig för det utan det är lillan som får ta konsekvenserna.
I dag tog jag i alla fall tjuren vid hornen då vi skulle träffa Sophia som gärna hjälpte till. Det gick faktiskt över förväntan. Sophia var jätteduktig på att vända ryggen till vid hopp och bitande och klappa och gosa då Mixa gjorde rätt. Jag stod bredvid med klick och godis och försökte pricka in alla tassar i marken och en enbart pussande mun. Duktiga valpen koncentrerade sig noga för att förstå vad vi ville ha fram och relativt fort byttes studshoppen mot stabil stå-pussa-position. Kul. Nu ska jag bara försöka hålla i detta och träna med alla vi möter. De jag inte tror kan vara till hjälp får väl helt enkelt inte hälsa på henne då.

Välkomsthälsningar när matte kommit hem från jobbet

I lördags samlade jag och Christian vuxenpoäng genom att gå på bröllop. Det var våra kära vänner Soile och Andreas som äntligen bytte ringar och passade samtidigt på att döpa Mathias. Vackrare tillställning får man nog leta efter. Vi var där hela dagen och en bit in på natten och hade så trevligt. Att jag stod och snyftade konstant under cermonin får de leva med om de bjuder en sådan lättrörd person ;). Mixa fick den stora äran att tillbringa lördagen och halva söndagen i Karlholm hos Skåne och Bjarne. Tack snälla för hjälpen, vet att hon hade det toppen hos er!

Från möhippan:


Från bröllopet:

Hade tänkt skriva lite om i onsdags då vi följde med Bjarne och Freia till Stockholm för att coacha dem när de tävlade och om allt annat kul vi hittat på och vilken ljuvlig valp vi har men jag orkar inte nu. Har jobbat alldeles för mycket senaste tiden och är rejält trött på kvällarna. På måndag har vi äntligen en veckas ledigt och ska passa på att åka ner till familjen i Mariestad. Ska bli spännande att se vad spökplumpen tycker om att åka tåg.

Från tävlingen. (Sanna - Coach eller personlig assistent? ;-P)



Ibland sent på nätterna då hundarna sover lugnt passar vi människor på att spela lite risk:




Kan i alla fall avsluta med att berätta om något riktigt trevligt som växt ut... en ny klo! Enligt Gry skulle detta vara omöjligt då de knipsat av en liten bit av tåbenet men Mixa gör det omöjliga möjligt ;). Hon är inte bara ovanligt söt och klok och underbar - hon är ett medicinskt under också! :P

Ja, det är väl dags att uppdatera nu. Kan börja med att tala om att jag har världens bästa träningskompisar! Senaste tiden har jag och Bjarne med flera varit uppe varannan dag och tränat massor. Det har varit grymt utvecklande och jag och Jissa känner oss världsbäst. Vi har fokuserat på banträning vilket vi verkligen behöver. Jag har så svårt att hålla ihop ett helt lopp. i dag byggde vi en ganska klurig klass 3 bana och försökte få till uppvärmning och banvandring så tävlingslikt som möjligt. Jag och Jissa öste på bra och klarade alla klurigheter fint. Näst sista hindret tog matte ut "segern" i förskott och det blidde en rivning. Därefter delade vi upp banan i småkombinationer och bakåtkedjade dessa. Så spännande att gå in på och klura på smådetaljer. Vi har provat olika alternativ och till och med klockade vissa sekvenser för att se hur vi kunde vinna mest tid. Avslutningsvis (drygt två timmar senare) körde vi hela banan igen och trots värmen och att vi hunnit bli trötta lyckades vi förbättra vår tid med över två sekunder och felfritt. Suveränt. Snacka om att sådan träning är givande.

Fantastiska Mixa sköter sig jättefint. Hon har fått varit med och provat lite hoppteknik, springa i tunnlar och gunga gunga. Dessutom har Lena, Emelie och Bjarne hjälp mig en hel del med att belöna passivitet och avslappning då jag kör med Jissa.

På tal om att ha de bästa träningompisarna: Av Stina har jag fått låna boken "klickerträning för din hund". och världens bästa Bjarne har sett till så jag har nio agilityfilmer att titta på. Greg Derret, Susan Garret och Susan Salo. Helt underbart! Så om jag inte jobbar, umgås med folk eller tränar hund kan ni gissa vad jag sysslar med. Inte blir det mycket tid vid datorn i alla fall. Därav bloggtorkan. Mixa har fått börja med några av övningarna från Gregs foundationvideo. Springa bredvid i cirklar och liknande. Det går bra för det mesta, men ibland är byxbenen roligare än leksaken :D

Klickerträningen går också fint men jag tror att jag ibland måste våga vara lite mer aktiv. Blir lite frustration här och var vilket jag såklart inte vill att hon skall känna. Både Bjarne och Stina tycker att jag skall våga hjälpa henne lite mer i början för att öka vårat självförtroende vilket gett resultat. Nu lockar jag lite för att få fram de första klicken och sedan fattar hon galoppen fortare och med bättre attityd.

Föremålsintresset har vi jobbat mycket på. Berömer för vad hon än hittar och vissa saker leker vi med tillsammans, medan andra fort byts mot godis eller leksak. Nu plockar hon upp allt möjligt här i lägenheten och springer stolta ärovarv. Nästa projekt blir att det skall vara lika roligt att komma till matte med skatterna. :)

Hon är så klart helt ljuvlig vår lilla Mixa. Och hon är väl medveten om sin egen fantastiska uppenbarelse. Mixa tycker att hon är världsbäst och har hon bestämt sig får något finns inget envisare. Tur att matte är grymt envis hon med och kämpar hårt för att vara det roligaste alternativet. Devil-Dog dyker upp mer sällan och i stället får vi oftare njuta av pussvalpen. Härligt!

Ha det fint!

Är väl det det kallas då man tycker så mycket om en valp som är helgalen 90% av den vakna tiden? :D

Förra veckan träffade vi Stina och lilla Femman (9v) och Mixa förvånade mig enormt. Hon är alltid så mjuk och fin när hon träffar andra vovvar men denna lilla klump var hon riktigt ohyfsad mot. hon skällde och gapade, raggade och sprang rakt över/på honom flera gånger. Stina hjälpte mig och sa ifrån till Mixa när hon var för dryg så kunde jag fokusera på att beröma försiktiga beteenden. Stackars Femman! Vi får hoppas att det går bättre när Femman växt på sig lite. Vansinnigt söt var han, tyckte i alla fall jag :) Grattis Stina!











På midsommarafton jobbade jag till 13 då christian bytte av mig och jobbade till 18. Sedan tog jag, Christian, Mixa Sophia och BG bussen till bomhus och Andreas och Soile för lite grillning och rabarberpaj. Mycket trevligt var det. Mixa var vaken hela tiden - fanns en hel del att utförska. Karolina 3 år var rolig och rörde sig roligt och gjorde roliga ljud - så hon fick mest uppmärksamhet fram till det var läggdags för henne. Därefter fanns det både katt, kanin och människobebis att utforska. Mixa skötte sig jättebra men hon är lite väl självständig. Medan vi satt på altanen och åt tyckte Mixa att hon skulle gå på upptäcksfärd utanför tomten. Flera gånger bara gick hon, utan att bekymra sig det minsta om var vi var. Så det blev långlina på. Under promenader har lilltjejen jättefin kontakt med oss, men då vi bara sitter tycker hon väl att hon vet var hon har oss :)
Jag fick äran att sitta länge med Mathias i knät. Vilken kille. Så fin!




I måndags var vi på klubben med Bjarne och Freia. Vi gick upp i skogen bakom och lät dem springa av sig på grusvägen. Freia var försiktig och snäll med liten. Mixa tyckte att hon var lite läskig då hon sprang rätt mot henne och hoppade in i gräset när Freia sprang fort rakt mot henne. Men då Freia hunnit förbi en meter var Mixa på benen igen med svansen i topp och full fart efter. Bjarne och Freia tränade lite agility och jag fick också köra med damen. Det är en riktigt läcker hund det där, duktig och sjukt snabb. Mixa fick springa tunnlar och prova lite hopp mot godisburk. Hon tycker att det är skitkul, såklart! :) A-hindret var mest intressant. Så fort hon fick chansen sprang hon upp på det (det var på låg höjd) och då var jag såklart tvungen att belöna. Min sötnos!

Nu har jag varit sämst på att uppdatera. Är ju äntligen fri från skolan och sista veckan satt jag framför datorn i princip dygnet runt. Känns inte som prio ett att skriva blogg då precis :)
Tur att Mixa har haft en ambitiös och duktig husse som har tagit med henne ut på äventyr när matte har varit tråkig och bara slitit med sitt.

Senaste veckan har jag fått till en hel del egentid med Lillan, vilket har varit mysigt. Lite lättare med all träning och aktivering då jag bara henne att fokusera på. Känns lyxigt att kunna gå själv med henne utan att ha dåligt samvete för sheltiesarna som fått roa sig med Christian. Mixa är himla duktig på promenaderna. Håller jättefin kontakt med mig och drar inget alls. I skogen hoppar hon upp på alla stenar hon ser och utför med glädje frivilliga sitt, ligg och snurra :)

Förra helgen åkte lillan på en rejäl magsjuka och vi hade bokstavligt talat skit upp till fotknölarna här hemma. Hon måste fått i sig något när vi var ute, det går ju tokfort med den där galningen. Vet inte hur många tuggummin och ruttna bananskal jag plockat ur munnen på henne. Stackarn var helt slut av allt bajsande så matte blev nervös och ringde jourveterinär. Han var dock inte lika orolig men rådde oss till fasta och vätskeersättning och hon blev fort pigg igen. Men det är inte roligt när de små är sjuka och nu är hon så himla tunn efter torsk- och risdieten. Vi jobbar på att få upp henne i vikt och med en sådan matgalen vovve är det inte särskilt svårt.
Bilder från "vår" plan:

     


I går hade jag och lillan en underbar dag. Vi fick följa med och titta när mamma Wilda med Pia tävlade deras första elitspår! Det var så spännande och Pia och Wilda var superduktiga :D Fick goda råd och tips också så nu är jag supersugen på att börja träna spår. Jag fick följa med ut i skogen och medan Wilda och Pia gjorde fina presteringar förklarade de snälla spårläggarna massor för mig. Mixa fick träffa snälla barn, hundar och människor och alla tycke hon var helt bedårande (såklart) Gissa om hennes matte var stolt? :) Mixa hade lite svårt att koppla av, det fanns ju massor spännande saker att utforska. Hon är verkligen en liten tuffing - svansen i topp hela tiden. Förutom då mamma Wilda fick nog av hennes fjäskande och tog ner henne på jorden en sekund.
Bra för mig var också att jag fick se många fina och trevliga schäfrar. Hur löjligt det än låter så efter att Tuva för en herrans massa år sedan blev illa biten (då vi var nära att förlora henne) får jag en obehagskänsla då schäfrar är nära mina hundar. Tänk hur otäcka minnen kan sätta sådana djupa spår. Nu fick i alla fall Mixa hälsa på två lugna goa bestar vilket gick jättebra och matte fick lite terapi :)
Är i alla fall helt övertygad om att jag valt rätt ras, var så häftigt att se världens bästa Wilda jobba. Tack snälla Pia för att jag fick följa med.

Ikväll har jag och Christian varit ute och bäbisspårat med godisburk i slutet (fick det tipset igår). Första gången gick det inte alls bra. Mixa var inte ett dugg intresserad och försökte med alla möjliga konster för att få mig att belöna henne. Tror att jag gjorde det lite för långt plus att jag var korkad som valde att gå i högt gräs - vilket hon tycker är äckligt då det är blött ute. Skulle behöva någon kunnig med mig som instruerar mig hur jag ska bete mig. Jissa har alltid varit en hejare både på att spåra och leta saker och jag minns inte ens hur jag gjorde de första gångerna så att hon skulle fatta poängen. Grejen var väl att då gjorde bara det som kändes bäst och nu är jag mer noga med hur jag själv beter mig eftersom jag med denna vovve har tävlingsambitioner. Jag har nu fått för mig att det inte är bra med synretning, vem som har sagt det och varför minns jag inte. Men därför gick jag i alla fall ut själv och lade spåret och Christian kom efter Mixa. Men när det inte fungerade alls och Mixa bara var frustrerad och åt gräs bröt vi och jag gjorde som jag mindes från tidigare valpkurser. Christian hade lillan i famnen och jag ut i skogen åt vänster i en båge. Då jag korsade stigen där Christian stod lite lägre bort lät Christian Mixa se mig då jag började gå in i skogen åt höger. Så vände han sig om igen medan jag gick ut ungefär 10 meter och i en båge tillbaka - bort från dem. Ställde mig på samma plats där jag hade gått in och Mixa och Christian fick komma fram. Nu gick det mycket bättre hon använde näsan på en gång men hade inte riktigt pejl på hur man kunde använda den :) Vilket såklart inte är så konstigt då vi knappt provat tidigare. jag stod bara stilla då hon svävade runt och lät henne fortsätta när hon var rätt. Och vilken Bingo det blev när hon hittade burken. Lycklig hund. Vi provade två gånger till och då gick det fort som attan, rätt väg och nosen i backen.

Tycker i alla fall att jag är en bättre klickermatte än spårmatte. I dag var det dags att introducera backa - vilket var jätteroligt. Duktig hund! Tyvärr var mattes klickertumme aningen feltajmad några gånger. Trodde hon tog ett steg bakåt med baktassen men i samma stund som klicket kom satt vovven ner :). Trots klantig matte verkade det som att hon fort listade ut att största utdelning blev för rörelser bakåt i stående position. Nästa pass får dock Christian sitta framför och belöna så kan jag stå på sidan och bara titta på bakbenen och klicka.

Det är inte konstigt att jag drar mig för att blogga då jag varje gång fastnar och skriver världens roman. NU ska jag i alla fall krypa ner i soffan hos Christian och alla trötta, nöjda vovvar.

Peace!

Skulle ju vara betydligt roligare med bättre fotograf och bättre kamera. Tur att motivet är så fantastiskt i alla fall :)


9 veckor. Första besöket på klubben. Med kattens sele :P

10 veckor. Inga problem att tugga knorr med tratt.

Nyfiken i en strut.

Nyfiken i mugg


Varför vänta på gobit när man kan hoppa efter den?
Skuggvila

Tugga mattes hår.

Äta husses öra.

Grattis älskling!
Nu kan hon inte gå under magen på sheltiesarna längre. Eller kan och kan förresten - ingenting är omöjligt för en liten kelpieflicka!

Ojoj vad tiden bara rusar iväg. Nu är det mindre än en vecka till min examinationsportfölj ska in, sen är det sommarlov! Ska bli så skönt att "bara" jobba - och verkligen kunna vara ledig däremellan. Det har rullat på ordentligt för Christian med jobb, vilket är himla skönt med tanke på ekonomin. Dock något frustrerande för mig. Vi går om varandra och då Christian mest fått kvällspass innebär det för mig att jag har varit i skolan på dagarna och sysslat med gruppuppgifter och seminarier och sådant. Då jag kommer hem går han till jobbet och jag har en massa individuella skoluppgifter att ta tag i, men det tycker inte Mixa ;-) Eftersom det har varit så himla varmt ute har hundarna inte fått/orkat tillräcklig aktivering och är helgalna när det är dax för mig att "ta över". Christian får alltså en lagom busig men sansad supersöt liten valp att umgås med... och jag - jag får en Devil-Dog! Himla tur att jag har en sådan snäll mattemor att vända mig till. Igår bytte vi hundar några timmar så jag fick plugga (har nog aldrig uppskattat Mina så mycket *ler*), Mixa fick promenera med GD-Tellus, leta godis, kampa och tugga isglass (is och korv skuren på längden). Kan lova att både mattemor och valp var trötta då vi bytte tillbaka. Hihi.

I fredags var det dags för återbesök hos Gry - vilket gick  jättebra. Gry passade på att ge henne sprutan också - var tydligen inga problem att ge den några dagar tidigare. Såret läker, som vi trott, jättefint. Vi behöver inte tvätta lika ofta och bara ha strumpa på i skogen. Tyvärr kommer ingen ny klo att växa ut - men vi har fått intyg på skadan till utställning. Viktigast är såklart att hon inte kommer att få några men av att vara klolös. Gry lovar att hon kommer att kunna springa och balansera precis lika bra utan.

I helgen var det Skutskärstävling för hela slanten. Mixas första agilitytävling - och jäklar var duktig hon var! Jag blev lite mobbad för att jag nojjade med kylfiltar och grejade, men jag vill inte att min älskling ska få solsting. Det var ju så himla hett ute. Lite komiskt var att varje gång Bjarne kom förbi vårt tält sov eller vilade lillan. Inte konstigt tycker jag med så många många nya intryck men enligt Bjarne var hon en riktig soffpotatis *grrr*. Han skulle se henne under Devil-Dog perioderna eller de stunder jag gick runt med Mixa hängande i min sko :D Min teori är att hon helt enkelt tyckte Bjarne var en riktig tråkmåns och låtsades sova så hon skulle slippa träffa honom *hihi*.

Mixa har fått träffa en massa snälla hundar och människor och jag tycker att sköter det så fint. Superkul var det när vi träffade Patric och Jinnie - hon kände absolut igen dem på långt håll. Jinnie och Mixa slängde sig på varandra på en gång och busade massor :)
Lillan var också himla duktig på att hålla fokus på mig då vi gick runt bland alla vovvar. Superkul med en sån liten som frivilligt bjuder så mycket ögonkontakt.
På tal om fokus var jag sämst på det i helgen. Tävlingarna gick katastrofalt dåligt. Stackas Jissa -som kämpade så bra i värmen och dummatte bara sprang på utan att visa vägen. Inför sista loppet var jag riktigt frustrerad på mig själv och tänkte att nu jävlar ska det gå. Fick en hel hejarklack runt banan som ropade på mig att skärpa mig och springa (tack!) och det gick!.... nästan... Näst sista hindret var en push (eller pull?) och då Jissa tagit det och gjort en tajt sväng runt hinderstödet mot mig tog det stopp. Lyckades inte få henne att låsa framåt mot det sista hindret. Då jag väl lyckats förmedla att hon skulle fram sprang hon rakt förbi hindret- och där var den nollan. Väldigt märkligt. Hon måste ha trott att banan var slut och att det var godisdags.
Jag måste bli duktigare på att träna på hela banor - just för min skull att bli bättre på att hålla fokus! Måste även bli bättre på att ha A och B-plan, då Jissa på äldre dar pendlat så mycket i beteende på banan. Ena loppet springer hon som tusan och drar på allt hon ser - sen plötsligt blir hon klistrig men mer noggrann. Stackars min prinsessa - hon har det nog inte lätt med en sådan matte! Någon som känner sig manad att banträna med mig?

Stort grattis till alla er som det gick bra för i helgen! Speciellt till Emelie som plockade första pinnen med Goul :) De är så himla duktiga.

Nu är vi precis hemkomna från klubben. Mixa har sprungit tunnel om och om och om igen. :D Helt på eget bevåg gick hon runt och testade korta och långa och böjda tunneln medan vi andra satt på filt och fikade. 
Hundarna sover och matte är superhungrig. Ska passa på att käka och eventuellt hinna plugga lite innan det är slut på friden.

Är det dags för återbesök hos Gry för att se hur tassen mår. Håll tummarna för att allt ser bra ut! Vi tycker i alla fall det verkar läka himla fint. Ingen svullnad längre och inget blod eller klet. Som vanligt verar hon inte ha ont.

Klickandet går framåt hela tiden. Både hund och matte tycker det är så roligt. Önskar bra att jag kunde mer, mer, mer!
Tränar korta, korta pass med kamp emellan och det ger resultat. Med Mixa går det både fortare och säkrare framåt än de första klickpassen med Jissa. Detta troligtvis för att jag är så noga med intensiteten och korta pass. Med Jissa kunde jag rätt lätt råka klicka fram en låsning vid samma beteende utan att komma framåt i övningarna.

Nä nu ska det tydligen bitas en massa i intenetsladden. Dags att plocka ihop datorn ett tag. Det är förresten också ett trick tycks hon tycka... Biter man lite här kommer matte med leksak. Kul!  :P

Hon växer så det knakar lilla hjärtat. Själv tycker hon att hon är stora damen nu. Behöver inte sova, behöver inte bli buren under längre promenader (trots att hon lägger sig ner protesteras det vilt då vi lyfter upp henne). Hon förstår inte varför vi vill att hon ska stanna på tomten (finns ju en hel värld att utforska, speciellt grannens grillmat).

Vi fortsätter med "klicklekarna". Hon tycker det är lite obehagligt då vi ska sätta på halsbandet, så nu får hon lära sig att trä på det själv i stället :). Christian klickar lite snurra. Bra att de också får lära sig att träna tillsammans - jag har en tendens att lägga beslag på henne själv.
Vi fick lite bakslag med kamplekarna ett tag. Liten förstod inte vitsen med att jaga trasa då man kunde utföra konster och få godsak. Senaste gångerna har detta gått mycket bättre och vi har jätteroligt tillsammans. Men då det är fint väder är det mer rörelse utanför tomten som stjäl hennes uppmärksamhet en aning under klickövningarna. Får passa på att klicka inne då Christan är ute med de stora.

Så fort tassen är bättre ska hon få testa på lite bäbisspår. Än så länge har hon bara fått leta godis på tomten - vilket hon fixar med bravur. Roligt är att hon några gånger hittat Christians spår ute då vi har gått ut ett tag efter han har gått till jobbet. Syns så himla tydligt att det är honom hon känner lukten av och tar i för kung och fosterland i kopplet för att kunna följa samma väg som han gått.

I fredags var det dax för Tuvas akupunktur igen och Mixa fick följa med, vilket hon tyckte var superkul! Bara snälla människor överallt. Vi stötte även på Mixar halvfarbror (?) Vilde och jag passade på att prata lite träning med hans husse. Efter Tuvas behandling träffade vi världens snällaste veterinär-Gry som var så gullig och tog in oss på undersökningsrummet bara för att kolla läget på tassen. Det såg ut att läka jättefint och vi fick beröm för att vi tagit hand om såret så väl :) Även Mixa har fattat tycke för Gry!

I lördags fyllde en av mina närmsta vänner år och det firades med grillning och mys i hennes föräldrars hus. Christian och Mixa var med de första timmarna och lillan charmade alla totalt. Såklart ;) I och med denna utflykt blev första bussresorna avklarade, vilka hon sov sig igenom.

Nu är vi precis hemkomna från klubben. Jag, Christian och  Linda Odén tog med alla vovvar och gick en prommis vid Gävle bor först. Där hittade Mixa en bäck som hon dök i, med strumpa och allt. Bada var härligt! Sedan fikade vi på agilitybanan. Jag körde lite med både Jissa och Ibbe och innan det var dags för hemfärd fick lillan springa igenom både tunneln och platten och sitta lite på gungbrädan. Inga problem, bara roligt!

Vi trivs så bra med henne! Hon har fortfarande jättefin ögonkontakt. Lärde sig fort att matte och husse vill att man sitta och titta innan man får äta maten eller springa iväg och leka på planen. Hon är modig och går gärna iväg på egna upptåg - men håller koll på oss. Kommer så fort vi går åt andra hållet eller ropar på henne.
Kloklippning, tandkollning och sårtvätt är inga problem så länge vi inte väljer Devil-dog-perioderna. Det är Christians uttryck på de stunderna om dagen då det inte finns annat i Mixas huvud än att bita. På mornarna och någon till gång per dag skall det bara bitas, bitas, bitas - helst i händer eller fötter och det finns knappt annat för oss att göra än att ta skydd :D
Än så länge har vi inte sett någon tendens till rädsla. Hundar och människor är bara roliga oavsett om de gillar henne eller inte. I förrgår reagerade hon lite på en moppe utan ljuddämpare som gasade förbi henne. men efter en sekund var den glömd.
Herregud vad vi älskar denna hund!

Blä. Jag känner mig som världens sämsta matte som utsatt lillan för detta. Klon var sämre än man först trodde, så igår var det dax för veterinärbesök två. Denna gång med världens gulligaste Gry som veterinär. Klon var av och fick plockas bort, vi vet inte om den växer ut igen.
Mixa har tratt och klumpfot men är faktiskt lika glad för det. Så skönt! Det ser i alla fall ut att läka fint och enligt Gry skall hon inte få några problem alls av att ha en klo mindre. Vårt lilla hjärta :)

Himla roligt är att Jissa aldrig varit så go mot Mixa som igår kväll och idag. Mixa får göra vad hon vill med Jissa, som bara viftar på svansen och slickar och pysslar om den lilla. Det värmer i mattehjärtat!

Tack och lov menade Gry att nu kan det inte bli värre. Så länge vi tvättar regelbundet och har strumpa på ute kan hon leva precis som vanligt under rehabiliteringsperioden. Skulle inte ha varit det enklaste att försöka hålla en helgalen valp lugn :P

I går efter att jag skrivit mitt senast inlägg gick jag och Mixa ut på altanen för att klicka lite. Vilken skillnad! Nu hade jag en liten som lyste upp med ögon och hela kroppen då klicket kom. Kul som tusan och nu har vi testat oss fram med lite dutt i handen och trampa på bok. Gillar hennes attityd massor. hon är positiv och eftertänksam när vi klickar och kampar med liv och lust då jag erbjuder lek. Vilken liten pärla.

Idag har vi satt upp kompostgallen mellan hall och vardagsrum. Mamma kunde inte ha med Mina på jobbet i dag så hon vara hemma hos oss och ligga i hall/kök tillsammans med Tuva. Det har gått bra. Jag och mamma gick tillsammans i morse så de fick vänja sig med varandra lite. Mixa tycker att Mina är sååå spännande och Mina tycker bara att Mixa är äcklig. Tycker i alla fall att Mina är jätteduktig. Mixa har gjort lite smårusningar mot gallret och klättrat lite. Mina har valt att bara backa bakåt och be mig om hjälp i stället för att morra. Skönt.
Christian jobbar, men han kom hem på lunchen så jag kunde ta en lite längre prommis med Mina och Jissa. Strax ska Tuva och Mixa få gå och hälsa på husse på (utanför) Time :)
Är fortfarande lite orolig för Mixas klo. Hon verkar inte ömma och svullnaden har gått ner - men jag tycker att klon ser sne ut. Får försöka hålla henne lite stillare i helgen (lycka till till mig *hihi*) och åka till veterinären på måndag om det inte ser bättre ut.

Till sist: Stort grattis till Linda som fyller 22 i dag och till Soile och Andreas som blivit föräldrar igen. Lilla Mathias har kommit till världen. Hoppas vi får hälsa på dem snart

Idag var det en vecka sedan vi hämtade Mixa. Känns som att hon trivs riktigt bra i vår lilla familj. Hon är glad hela tiden, busar som tusan och är väldigt lyhörd - Så roligt med en valp som spontat söker så mycket ögonkontakt. Tuva och Jissa uppskattar den lilla mer och mer och bjuder gärna in till lek när vi är ute. Inne däremot vill de att hon ska hålla sig på mattan.

Hon har naturlig fallenhet för att sätta sig ner då man pratar med henne så detta har vi förstärkt med klick och godis och nu tror jag även att hon förstått vad jag vill då jag säger "sitt". Hon är uppmärksam och glad och väldigt förtjust i gobitar, så snart är det dags för lite nya utmaningar tycker jag. Däremot vill jag ha upp förväntan på klicket. Har spontanklickat lite här och var (t ex då hon lägger sig i korgen)- och visst reagerar hon, men inte med samma entusiasm som jag tycker att hon borde om hon vore tvärsäker på att det vankas godis. Vet inte om jag har slarvat i inklickandet och borde börja om med det, eller om förväntan kommer att höjas ju mer vi tränar på t ex sitt/ligg och hon lär sig klick-godis-mönstret den vägen. Ska verkligen sätta fart och läsa allt jag kommer över om klickerträning och eventuellt försöka finna en lämplig kurs att gå.

Just det, skulle ju skriva om veterinärbesöket också.
Mammas hund (en Gos) är mycket osäker med andra hundar och därför har vi tänkt att Mixa och Mina ska få vänja sig med varandra långsamt (för att undvika att mina blir arg/stressad och Mixa rädd). Vi har gått bredvid varandra med hundarna kopplade några gånger och suttit på planen med Mixa i långlina och Mina liggandes hos mamma så att Mixa kan pysssla med sitt (leka) och Mina ser att hon inte vill något ont. I söndags då vi suttit länge på planen och alla hundar haft jättemysigt var det dags att plocka ihop leksaker och filtar. Så lyckades Mixa göra rusning rakt mot en sovandes Mina och vi var inte beredda med linan =/. Mina skällde ut lilla Mixa som genast slängde sig på rygg och lyckades på något sätt riva upp ett litet, litet sår på ena trampdynan precis bredvid klon. (troligtvis fick hon in tassen i Minas mun då hon slägnde sig på rygg, Mina gjorde ingen ansats att bita - men skällde ut henne efter noter). Dramatiskt värre och inte ett dugg kul men efter några sekunder verkade båda hundarna glömt bort händelsen. Mixa var lika glad som vanligt och trampdynan såg fin ut.

I måndags såg vi att trampdynan var svullen, vilket inte märktes alls på Mixa. Hon sprang och grävde gräsmatta som ingenting men vi beslöt att åka till farbror veterinär för säkerhetsskull. Vi är supernöjda med de veterinärer vi hittills träffat på praktiken och tycker att vårt ställe är jättebra, har allt blivit mycket väl bemötta. Men veterinären vi träffade i måndags var minst sagt undantaget som bekräftar regeln. Han hälsade knappt på oss och värre var att han inte hälsade alls på Mixa. Hon kom in helt bekymmersfritt och tyckte det var spännande att stå på bordet - men tydligen tyckte veterinären att det är hans uppgift att ge valpar ett så dåligt första intryck av veterinärbesök som möjligt. Han sa inte ett ord och i stället för att höja bordet drog han tassen rakt upp mot lampan så jag fick följa med och lyfta rumpan. Var orolig att vi skulle komma därifrån inte bara med svullen trampdyna utan brutet ben också. Han undersökte tassen länge och väl (iof bra att han var noggrann) helt under tystnad. Mixa däremot var inte tyst hon pep rejält, stackarn. Vi försökte prata med henne uppmuntrande och ge gobitar, vilket vet. troligtvis tyckte var urfånigt. Som tur är verkade inte Mixa vara lika illa berörd som vi var. Så fort han släppte tassen hade hon svansen i topp och försökte hälsa på honom, men stenhjärtat mjuknade inte då heller.
Nu är det bara att hålla tummarna att hon inte tycker att veterinärbesök är läskiga i fortsättningen. Vi har definitivt lärt oss vem vi ska se till att inte hamna hos.

Nu ska jag sluta klaga och berätta positiva saker. Det var ingen fara med tassen, men hon fick antiinflammatoriska tabletter som hon gladeligen stoppar i sig. Vi tvättar med tvål och vatten och Mixa är så duktig och stilla (jag väljer såklart tillfällen då hon är trött, annars vet jag inte hur det skulle gå *fniss*). Har även hunnit klippa klorna två gånger, vilket även det gått smärtfritt. Två kisspölar har vi torkat hittills. Den i morse var helt mitt fel. Var alldeles för seg att hitta mina byxor så jag kunde ta ut henne men annars tycker jag att jag och Christian varit riktig duktiga på att förutse när det är dags och är snabba att gå ut på tomten. På mornar och nätter har vi enligt mig ett riktigt bra samarbete. Jag vaknar då Mixa vaknar och väcker Christian som får springa ut *hihi*.

Igår fick Mixa följa med på promenad vid Gävle Bro med mig, Jissa och Linda med sheltie Ibbe. Det uppskattades av alla hundarna. De hade så roligt tillsammans! Vi har även promenerat med Marja med världens snällaste GD Tellus. Var en riktig rolig syn att se Mixa försöka få fart på och busa med den stora goa jätten :)
Jag hoppas att Emelie vill ta en prommis med oss snart. Då ska inte Jissa vara med eftersom hon har ett ständigt behov av att uppfostra den lilla rabiata mitteln :P

Nu är det pluggdags. Måste erkänna att motivationen är långt ifrån på topp. Trist då det är en spännande kurs och en riktigt bra lärare - Men jag har liksom roligare saker för mig :)

Vilken fantastisk liten vi har har! Hon är så duktig och go. 

Nu är vi precis hemnkomna från klubben. Jissa var så lycklig över att att få träna agility. Supertaggad. Vi tränade först lite kluriga slalomingångar och sedan en bana som vi körde på kursen för Veronica Bache. Hon var så gasad och hade riktigt bra drag. Kul!
Mixa fick sitta som åskådare i Christians knä. Hon somnade rätt fort. Men då det var dags att åka hem var det full rulle igen. :) Idag har Mixa fått hälsa på både mäninskor och hundar. Vid hundmöten är hon lite försiktig först och kollar läget sen vill hon busa. Har inte visat några tendenser till att vara rära rädd än. Människor ska hon pussa en massa på och gärna gnaga lite här och var också. Näsor, strupar och hår är roligast :)

Vi har försökt att vara goda pedagoger och pipa då hon biter för hårt - men det är bara superkul. Likaså om vi går iväg - då kan man ju anfalla fötterna istället ;)
Hon borde ha bitit dumma veterinären igår. Torrare människor kan man nog inte hitta! Skriver mer om det i morgon, för nu ska vi titta på House.

Hur vanligt är det att en åttaveckors valp juckar på sina leksaker?
I går kväll när vi hade lagt oss låg liten och tussade på sin nalle. Så ser vi hur hon ställer sig upp och tokjuckar på den. Vi börjar fnissa - Mixa studsar upp för lite pusskalas innan hon återigen kastar sig på nalle och ger honom en omgång =D
Idag har vi än så länge inte märkt några sådana tendenser. Tokfia.

Enda gången sheltiesarna juckar är vid höglöp... Så detta var något nytt för mig.

Nu har vi varit på liten promenad och hälsat på mattmor och i skrivande stund ligger hon i korgen och sover så sött, vår oskuldsfulla lilla prinsessa ;)