Grusa

Är det dags för återbesök hos Gry för att se hur tassen mår. Håll tummarna för att allt ser bra ut! Vi tycker i alla fall det verkar läka himla fint. Ingen svullnad längre och inget blod eller klet. Som vanligt verar hon inte ha ont.

Klickandet går framåt hela tiden. Både hund och matte tycker det är så roligt. Önskar bra att jag kunde mer, mer, mer!
Tränar korta, korta pass med kamp emellan och det ger resultat. Med Mixa går det både fortare och säkrare framåt än de första klickpassen med Jissa. Detta troligtvis för att jag är så noga med intensiteten och korta pass. Med Jissa kunde jag rätt lätt råka klicka fram en låsning vid samma beteende utan att komma framåt i övningarna.

Nä nu ska det tydligen bitas en massa i intenetsladden. Dags att plocka ihop datorn ett tag. Det är förresten också ett trick tycks hon tycka... Biter man lite här kommer matte med leksak. Kul!  :P

Hon växer så det knakar lilla hjärtat. Själv tycker hon att hon är stora damen nu. Behöver inte sova, behöver inte bli buren under längre promenader (trots att hon lägger sig ner protesteras det vilt då vi lyfter upp henne). Hon förstår inte varför vi vill att hon ska stanna på tomten (finns ju en hel värld att utforska, speciellt grannens grillmat).

Vi fortsätter med "klicklekarna". Hon tycker det är lite obehagligt då vi ska sätta på halsbandet, så nu får hon lära sig att trä på det själv i stället :). Christian klickar lite snurra. Bra att de också får lära sig att träna tillsammans - jag har en tendens att lägga beslag på henne själv.
Vi fick lite bakslag med kamplekarna ett tag. Liten förstod inte vitsen med att jaga trasa då man kunde utföra konster och få godsak. Senaste gångerna har detta gått mycket bättre och vi har jätteroligt tillsammans. Men då det är fint väder är det mer rörelse utanför tomten som stjäl hennes uppmärksamhet en aning under klickövningarna. Får passa på att klicka inne då Christan är ute med de stora.

Så fort tassen är bättre ska hon få testa på lite bäbisspår. Än så länge har hon bara fått leta godis på tomten - vilket hon fixar med bravur. Roligt är att hon några gånger hittat Christians spår ute då vi har gått ut ett tag efter han har gått till jobbet. Syns så himla tydligt att det är honom hon känner lukten av och tar i för kung och fosterland i kopplet för att kunna följa samma väg som han gått.

I fredags var det dax för Tuvas akupunktur igen och Mixa fick följa med, vilket hon tyckte var superkul! Bara snälla människor överallt. Vi stötte även på Mixar halvfarbror (?) Vilde och jag passade på att prata lite träning med hans husse. Efter Tuvas behandling träffade vi världens snällaste veterinär-Gry som var så gullig och tog in oss på undersökningsrummet bara för att kolla läget på tassen. Det såg ut att läka jättefint och vi fick beröm för att vi tagit hand om såret så väl :) Även Mixa har fattat tycke för Gry!

I lördags fyllde en av mina närmsta vänner år och det firades med grillning och mys i hennes föräldrars hus. Christian och Mixa var med de första timmarna och lillan charmade alla totalt. Såklart ;) I och med denna utflykt blev första bussresorna avklarade, vilka hon sov sig igenom.

Nu är vi precis hemkomna från klubben. Jag, Christian och  Linda Odén tog med alla vovvar och gick en prommis vid Gävle bor först. Där hittade Mixa en bäck som hon dök i, med strumpa och allt. Bada var härligt! Sedan fikade vi på agilitybanan. Jag körde lite med både Jissa och Ibbe och innan det var dags för hemfärd fick lillan springa igenom både tunneln och platten och sitta lite på gungbrädan. Inga problem, bara roligt!

Vi trivs så bra med henne! Hon har fortfarande jättefin ögonkontakt. Lärde sig fort att matte och husse vill att man sitta och titta innan man får äta maten eller springa iväg och leka på planen. Hon är modig och går gärna iväg på egna upptåg - men håller koll på oss. Kommer så fort vi går åt andra hållet eller ropar på henne.
Kloklippning, tandkollning och sårtvätt är inga problem så länge vi inte väljer Devil-dog-perioderna. Det är Christians uttryck på de stunderna om dagen då det inte finns annat i Mixas huvud än att bita. På mornarna och någon till gång per dag skall det bara bitas, bitas, bitas - helst i händer eller fötter och det finns knappt annat för oss att göra än att ta skydd :D
Än så länge har vi inte sett någon tendens till rädsla. Hundar och människor är bara roliga oavsett om de gillar henne eller inte. I förrgår reagerade hon lite på en moppe utan ljuddämpare som gasade förbi henne. men efter en sekund var den glömd.
Herregud vad vi älskar denna hund!

Blä. Jag känner mig som världens sämsta matte som utsatt lillan för detta. Klon var sämre än man först trodde, så igår var det dax för veterinärbesök två. Denna gång med världens gulligaste Gry som veterinär. Klon var av och fick plockas bort, vi vet inte om den växer ut igen.
Mixa har tratt och klumpfot men är faktiskt lika glad för det. Så skönt! Det ser i alla fall ut att läka fint och enligt Gry skall hon inte få några problem alls av att ha en klo mindre. Vårt lilla hjärta :)

Himla roligt är att Jissa aldrig varit så go mot Mixa som igår kväll och idag. Mixa får göra vad hon vill med Jissa, som bara viftar på svansen och slickar och pysslar om den lilla. Det värmer i mattehjärtat!

Tack och lov menade Gry att nu kan det inte bli värre. Så länge vi tvättar regelbundet och har strumpa på ute kan hon leva precis som vanligt under rehabiliteringsperioden. Skulle inte ha varit det enklaste att försöka hålla en helgalen valp lugn :P

I går efter att jag skrivit mitt senast inlägg gick jag och Mixa ut på altanen för att klicka lite. Vilken skillnad! Nu hade jag en liten som lyste upp med ögon och hela kroppen då klicket kom. Kul som tusan och nu har vi testat oss fram med lite dutt i handen och trampa på bok. Gillar hennes attityd massor. hon är positiv och eftertänksam när vi klickar och kampar med liv och lust då jag erbjuder lek. Vilken liten pärla.

Idag har vi satt upp kompostgallen mellan hall och vardagsrum. Mamma kunde inte ha med Mina på jobbet i dag så hon vara hemma hos oss och ligga i hall/kök tillsammans med Tuva. Det har gått bra. Jag och mamma gick tillsammans i morse så de fick vänja sig med varandra lite. Mixa tycker att Mina är sååå spännande och Mina tycker bara att Mixa är äcklig. Tycker i alla fall att Mina är jätteduktig. Mixa har gjort lite smårusningar mot gallret och klättrat lite. Mina har valt att bara backa bakåt och be mig om hjälp i stället för att morra. Skönt.
Christian jobbar, men han kom hem på lunchen så jag kunde ta en lite längre prommis med Mina och Jissa. Strax ska Tuva och Mixa få gå och hälsa på husse på (utanför) Time :)
Är fortfarande lite orolig för Mixas klo. Hon verkar inte ömma och svullnaden har gått ner - men jag tycker att klon ser sne ut. Får försöka hålla henne lite stillare i helgen (lycka till till mig *hihi*) och åka till veterinären på måndag om det inte ser bättre ut.

Till sist: Stort grattis till Linda som fyller 22 i dag och till Soile och Andreas som blivit föräldrar igen. Lilla Mathias har kommit till världen. Hoppas vi får hälsa på dem snart

Idag var det en vecka sedan vi hämtade Mixa. Känns som att hon trivs riktigt bra i vår lilla familj. Hon är glad hela tiden, busar som tusan och är väldigt lyhörd - Så roligt med en valp som spontat söker så mycket ögonkontakt. Tuva och Jissa uppskattar den lilla mer och mer och bjuder gärna in till lek när vi är ute. Inne däremot vill de att hon ska hålla sig på mattan.

Hon har naturlig fallenhet för att sätta sig ner då man pratar med henne så detta har vi förstärkt med klick och godis och nu tror jag även att hon förstått vad jag vill då jag säger "sitt". Hon är uppmärksam och glad och väldigt förtjust i gobitar, så snart är det dags för lite nya utmaningar tycker jag. Däremot vill jag ha upp förväntan på klicket. Har spontanklickat lite här och var (t ex då hon lägger sig i korgen)- och visst reagerar hon, men inte med samma entusiasm som jag tycker att hon borde om hon vore tvärsäker på att det vankas godis. Vet inte om jag har slarvat i inklickandet och borde börja om med det, eller om förväntan kommer att höjas ju mer vi tränar på t ex sitt/ligg och hon lär sig klick-godis-mönstret den vägen. Ska verkligen sätta fart och läsa allt jag kommer över om klickerträning och eventuellt försöka finna en lämplig kurs att gå.

Just det, skulle ju skriva om veterinärbesöket också.
Mammas hund (en Gos) är mycket osäker med andra hundar och därför har vi tänkt att Mixa och Mina ska få vänja sig med varandra långsamt (för att undvika att mina blir arg/stressad och Mixa rädd). Vi har gått bredvid varandra med hundarna kopplade några gånger och suttit på planen med Mixa i långlina och Mina liggandes hos mamma så att Mixa kan pysssla med sitt (leka) och Mina ser att hon inte vill något ont. I söndags då vi suttit länge på planen och alla hundar haft jättemysigt var det dags att plocka ihop leksaker och filtar. Så lyckades Mixa göra rusning rakt mot en sovandes Mina och vi var inte beredda med linan =/. Mina skällde ut lilla Mixa som genast slängde sig på rygg och lyckades på något sätt riva upp ett litet, litet sår på ena trampdynan precis bredvid klon. (troligtvis fick hon in tassen i Minas mun då hon slägnde sig på rygg, Mina gjorde ingen ansats att bita - men skällde ut henne efter noter). Dramatiskt värre och inte ett dugg kul men efter några sekunder verkade båda hundarna glömt bort händelsen. Mixa var lika glad som vanligt och trampdynan såg fin ut.

I måndags såg vi att trampdynan var svullen, vilket inte märktes alls på Mixa. Hon sprang och grävde gräsmatta som ingenting men vi beslöt att åka till farbror veterinär för säkerhetsskull. Vi är supernöjda med de veterinärer vi hittills träffat på praktiken och tycker att vårt ställe är jättebra, har allt blivit mycket väl bemötta. Men veterinären vi träffade i måndags var minst sagt undantaget som bekräftar regeln. Han hälsade knappt på oss och värre var att han inte hälsade alls på Mixa. Hon kom in helt bekymmersfritt och tyckte det var spännande att stå på bordet - men tydligen tyckte veterinären att det är hans uppgift att ge valpar ett så dåligt första intryck av veterinärbesök som möjligt. Han sa inte ett ord och i stället för att höja bordet drog han tassen rakt upp mot lampan så jag fick följa med och lyfta rumpan. Var orolig att vi skulle komma därifrån inte bara med svullen trampdyna utan brutet ben också. Han undersökte tassen länge och väl (iof bra att han var noggrann) helt under tystnad. Mixa däremot var inte tyst hon pep rejält, stackarn. Vi försökte prata med henne uppmuntrande och ge gobitar, vilket vet. troligtvis tyckte var urfånigt. Som tur är verkade inte Mixa vara lika illa berörd som vi var. Så fort han släppte tassen hade hon svansen i topp och försökte hälsa på honom, men stenhjärtat mjuknade inte då heller.
Nu är det bara att hålla tummarna att hon inte tycker att veterinärbesök är läskiga i fortsättningen. Vi har definitivt lärt oss vem vi ska se till att inte hamna hos.

Nu ska jag sluta klaga och berätta positiva saker. Det var ingen fara med tassen, men hon fick antiinflammatoriska tabletter som hon gladeligen stoppar i sig. Vi tvättar med tvål och vatten och Mixa är så duktig och stilla (jag väljer såklart tillfällen då hon är trött, annars vet jag inte hur det skulle gå *fniss*). Har även hunnit klippa klorna två gånger, vilket även det gått smärtfritt. Två kisspölar har vi torkat hittills. Den i morse var helt mitt fel. Var alldeles för seg att hitta mina byxor så jag kunde ta ut henne men annars tycker jag att jag och Christian varit riktig duktiga på att förutse när det är dags och är snabba att gå ut på tomten. På mornar och nätter har vi enligt mig ett riktigt bra samarbete. Jag vaknar då Mixa vaknar och väcker Christian som får springa ut *hihi*.

Igår fick Mixa följa med på promenad vid Gävle Bro med mig, Jissa och Linda med sheltie Ibbe. Det uppskattades av alla hundarna. De hade så roligt tillsammans! Vi har även promenerat med Marja med världens snällaste GD Tellus. Var en riktig rolig syn att se Mixa försöka få fart på och busa med den stora goa jätten :)
Jag hoppas att Emelie vill ta en prommis med oss snart. Då ska inte Jissa vara med eftersom hon har ett ständigt behov av att uppfostra den lilla rabiata mitteln :P

Nu är det pluggdags. Måste erkänna att motivationen är långt ifrån på topp. Trist då det är en spännande kurs och en riktigt bra lärare - Men jag har liksom roligare saker för mig :)

Vilken fantastisk liten vi har har! Hon är så duktig och go. 

Nu är vi precis hemnkomna från klubben. Jissa var så lycklig över att att få träna agility. Supertaggad. Vi tränade först lite kluriga slalomingångar och sedan en bana som vi körde på kursen för Veronica Bache. Hon var så gasad och hade riktigt bra drag. Kul!
Mixa fick sitta som åskådare i Christians knä. Hon somnade rätt fort. Men då det var dags att åka hem var det full rulle igen. :) Idag har Mixa fått hälsa på både mäninskor och hundar. Vid hundmöten är hon lite försiktig först och kollar läget sen vill hon busa. Har inte visat några tendenser till att vara rära rädd än. Människor ska hon pussa en massa på och gärna gnaga lite här och var också. Näsor, strupar och hår är roligast :)

Vi har försökt att vara goda pedagoger och pipa då hon biter för hårt - men det är bara superkul. Likaså om vi går iväg - då kan man ju anfalla fötterna istället ;)
Hon borde ha bitit dumma veterinären igår. Torrare människor kan man nog inte hitta! Skriver mer om det i morgon, för nu ska vi titta på House.

Hur vanligt är det att en åttaveckors valp juckar på sina leksaker?
I går kväll när vi hade lagt oss låg liten och tussade på sin nalle. Så ser vi hur hon ställer sig upp och tokjuckar på den. Vi börjar fnissa - Mixa studsar upp för lite pusskalas innan hon återigen kastar sig på nalle och ger honom en omgång =D
Idag har vi än så länge inte märkt några sådana tendenser. Tokfia.

Enda gången sheltiesarna juckar är vid höglöp... Så detta var något nytt för mig.

Nu har vi varit på liten promenad och hälsat på mattmor och i skrivande stund ligger hon i korgen och sover så sött, vår oskuldsfulla lilla prinsessa ;)

Inte nog med att Mixa är världens sötaste, raraste, coolaste, klokaste lilla valp - hon doftar dessutom underbart :)

....Och välkommen mig själv till bloggvärlden.

Eftersom Pia gav oss förtroendet att låta Mixa flytta hem till oss har jag lovat att skriva lite blogg då och då så hon kan följa den lillas utveckling. Eventuellt pillar jag ner lite smått och gott om de andra hundarna och om livet i övrigt. Har tänkt försöka blogga i alla fall någon gång i veckan. Får se hur det blir med det.

Nu till väsentligheter :)  Mixa är hemma! Och varför jag var nervös innan hämtning förstår jag inte nu. Allt går som en dans än så länge. Lilla stumpan sov nästan hela vägen hem. I Sönderhamn vaknade hon och vi stannade för lite kisspaus och bus. Hon har ätit med god aptit och sov så gott i natt, mellan mig och Christian i sängen. Vid fyra var det Jissa(!) som väckte hela gänget genom att skälla på katten. Mixa fick gå ut med husse och så lite pusskalas innan vi somnade om igen. Vi vaknade åtta av väckarklockan, valpen vaknade inte förrän vi satte oss upp. :) Idag har vi busat en massa (Diskborsten var roligast!) och Mixa har visat prov på skicklig frukosttiggning.
Vi tänkte gå med Christian mot hans jobb (3 min. från oss) men att gå i koppel var inget damen uppskattade. Hon fick åka arm vägen dit och på hemvägen satt jag ner henne och lät kopplet släpa efter marken, vilket gick mycket bättre.

Än så länge är inte Jissa stormförtjust i inkräktaren. Hon morrar lite dovt då Mixa kommer för nära. Mixa lyssnar jättefint och verkar säga: "okej då leker jag här borta i stället om det passar bättre?" Katten är nyfiken och är trevlig mot valpen inne men jagar bort henne då hon går ut på altanen. Gamla kloka Tuva är en riktig klippa, supergullig!

 

Mixa är underbar och glad. Jag och Christian är lyckliga.

Bilderna vi har tagit laddar jag upp då Christian har fixat skärpa och ljus på dem. Inte lätt att fota svarta valpar.