Grusa

Helt plötsligt släppte det. Som en skänk från ovan. Verkar som att plocka fram metallapporten var en god idé.

Under kökspassen i morse visade Mixa att hon minsann både kan springa och hämta, komma tillbaka fort och sätta sig med apporten i munnen. Dessutom kan hon sitta framför mig och hålla i ett stadigt grepp både när jag håller i och släpper apportbocken. Allt detta utan tugg och släng och frustration. Yippie!!

 

Känns extra roligt när något fungerar som det tidigare gått troll i. Hade nästan gett upp hoppet om apporteringen. Nu vet jag att hon kan – eller i alla fall har kunnat några gånger. Då finns det hopp.

 

Nu har vi hunnit köra några små pass under dagen. Och jag var såklart tvungen att dokumentera :-)

 

 

 

Hade en supertrevlig dag igår. Jag har ju inte bara världens bästa hundar, utan även världens bästa familj och vänner. Tack för trevligast sällskap och bästa presenter!

Mixa var nog mindre nöjd. Hon fick sitta bakom kompostgaller i sovrummet. Kände att det krävde lite väl mycket fokus att låta henne röja runt bland smörgåstårtor, presenter, blommor, en hundrädd och två små barn.
Sötaste Karolina ville också vara hund. Hon kröp, skällde, morrade och apporterade så fint :-) Så fick vi alla höra fantastiska berättelser om hur hon brukade promenera i taket då hon vaknade på nätterna. Karolina berättade också om hennes coola lillebror (10mån) som kan gå på händer (utan att ha fötterna i) och göra kullerbyttor i trappan både fram- och baklänges. Det ni!


I dag är också en speciell dag. För exakt ett år sedan ringde Pia mig och frågade om jag ville ha lilla Mixa. Jag hade ju ställt in mig på en Freiavalp men var samtidigt väldigt fashinerad av Wilda. Funderade en hel del fram och tillbaka och som tur är tackade jag ju ja! Måste säga att livet med Mixa trots allt gått smidigare än förväntat. Tror att jag hade inställningen "förvänta dig det värsta- hoppas på det bästa".

Ute är mixa På. Superpå. Alltid lycklig till max. Orädd och osansad. Helgalen men lyssnar fint. Koppelträningen har varit en stor utmaning för mig som bara haft shelties. Stor utmaning för lillan också. Spårträning, "letaövningar" och lydnadslek är ingenting mot den hjärngympa hon får när vi går längre koppelprommisar. Så mycket förbjuden frukt att passera. Så liten yta att hålla sig på. Nu äntligen tycker jag att bitarna börjar falla på plats. Nu kan jag allt som oftast dra på i rask takt med glad hund vid sidan med slakt koppel.

Träningsmässigt är hon ljuvlig den lilla. Tycker vi har funnit en härlig känsla tillsammans. Ett vi, och en förståelse för varandra. Mixa har ett enormt driv. Hon vill, vill, vill och det är utmanande för matte att hålla lagom långa pass och anpassa svårighetsgrad efter miljön. Vi har blivit duktigare på att flytta träningen till nya miljöer. Passar på med små korta pass så ofta jag får möjlighet. Så länge jag är tydlig, positiv och fokuserad har faktiskt uppmärksamheten på matte varit riktigt fin senaste veckorna. De gånger jag verkligen sliter mitt hår och stundtals får lite halvpanik är i samvaro med Hyddan, Ibbe och Emma. Då existerar inte matte första kvarten. Hydro och Ibbe är de absolut häftigaste individerna i Mixas värld.

Det som gått mest över förväntan med livet med Mixa är hennes lugn inne. Trodde jag skulle ha en galen kelpie som river lägenheten vid sjukdom eller stressiga perioder i skolan. Men hon är faktiskt riktigt dukig på att bara vara. När matte är tråkig sover djuren för det mesta. Inte för att jag tror att jag är det så ofta. Hundarna går såklart före skola och bloggande - och av någon märklig anledning är jag som mest träningssugen då jag har mycket skolarbete :)

Tack Pia för förtroendet!! Mixa förgyller mina dagar och är så älskad man kan vara!

Slänger mig hejdlöst och direkt in i det negativa så jag får det ur systemet och kan fokusera på det som faktiskt är bra.

 

Sannas skitlista:

 

• Vädret. I morse piskade snön mig i ansiktet. Känns som allt hopp om våren är som bortblåst. Bortblåst är däremot inte snön. Vad vi verkligen behöver är utomhusträning.  De senaste två veckorna har vi kört årets tre första riktiga utomhuspass och det behövs. Spökplumpen har faktiskt haft fantastiskt härlig attityd under dessa pass – under korta stunder. Finns betydligt mer som pockar på hennes uppmärksamhet ute än inne i köket (konstigt va?). Dessutom märkte jag att hon tyckte det var jobbigt med underlaget under fria följet i helgen.  Planen på valbo BK var isig och slaskig och moddig och faktiskt lite bajsig (uäck!) och lillan ville hellre titta var hon satt tassarna än på mig. Ingenting jag är särskilt oroad för iof – märks att hon vet vad som förväntas och att hon faktiskt vill hålla kontakt, men inte riktigt kan. Men jag vill ha vår!! Helgen har varit ljuvlig med massor hundträng (film kommer) och glass i solen. Härliga vårkänslor har krullat sig från tårna upp till hårfästet. Och nu detta.

• Huvudet. Gör ont. Förkylning på väg?

• Skolan. Är egentligen inte skit – men den tar tid. Tid som jag hellre lägger på hundträning. Är inne i en period där jag ifrågasätter hela skolsystemet och vad man egentligen får lära sig på högskolan. Alla pedagogikkurser har satt griller i huvudet på mig och jag vill göra revolt mot skolans dåliga verklighetsförankring – och framförallt mot betygen (är ni med mig?).

• Apporteringen. Jag tränar för dåligt på det som är svårt. Har bara kört två korta små håll-fast-övningar (metallapporten) sedan förra fredagen.  De har gått sådär. Misstänker att jag lyckats klicka för tugg eller släpp några gånger för mycket. Nu funderat jag på att hårdträna i en vecka och ”ojja” släpp och tugg och ta bort möjligheten till belöning. Motivationen är så stor att gripa nu – så jag tror inte det skulle innebära frustration(?).  Andra alternativet är att för ett tag släppa momentet helt och hållet och lämna över till skickligare förmågor (coachen).

 

 

Ställande under gång har gått toppenfint och vi har gjort tydliga framsteg både ute och inne. Roligt tycker både jag och Mixa. Däremot märks det att vi båda är lite oerfarna. Nu när vi tränat massor ställande under baklängesmarsch och från sidan har liten fått svårare att hålla position under fria följet. Alltså är det detta vi ska träna lite extra på denna vecka. Mycket vänstersvängar och längre raksträckor. Tror aldrig jag sett en sötare hund under vänstersvängarna. Mixa verkar tro att det är en fysisk omöjlighet att vrida in rumpan utan att samtidigt göra akrobatiska looprörelser med huvudet. Matte tycker det är så sött att hon inte bryr sig om att träna bort det :-).

 

Nosduttarna blir ständigt stabilare men jag önskar högre fart sista sträckan mot target. Sedan ska det bli väldigt spännande att se hur det går att flytta ut momentet på riktig balansbräda. Jag har ju lyckats få en höjdrädd kelpie *hrpf*. I skogen flänger hon upp och ner som en galning utan minsta eftertänksamhet eller självbevarelsedrift - men de gånger jag försökt presentera låga riktiga balansbrädan ute slår hon bakut. Vill inte upp! Har ju en liten plan för detta som jag hoppas fungerar men väntar till våren och hoppas hon mognar av sig själv :-)

Den här veckan hade jag tänkt introducera slalom men frågan är om jag kommer släpa ut det i snön. Kanske ska träna starter och fokusering fram mot leksak i stället.

 

Allra mest tid ska läggande under gång få denna vecka. Nu när Mixa äntligen verkar lärt sig att inte knöla ihop frambenen under bröstkorgen känns som vi är mogna för detta moment.  Jag har tänkt att på allvar introducera externbelöning i skål för att (förhoppningsvis) få bättre tryck i läggandena. Första passen har gått över förväntan – så det är nog bara att träna på.

 

Ingen tid ska läggas till cirkuskonster – nu är det allvar. Nu du lilla söta Mixaplutt ska vi se vad vi kan (eller inte kan) åstadkomma. Sluta valla och åk!

Just det. På söndag fyller ju jag tydligen år (välkommen på fika!) Har lovat Jessica att lägga ut önskelista. Är sämst på att önska mig saker – eller har varit kan jag väll säga – för nu jävlar ska det önskas. Känner att jag varit hundsunkig för länge och att jag behöver lite piff i tillvaron (rör mig ju ibland bland civiliserade människor). Därför önskar jag mig:

Nagellack, Parfym, Ögonskuggor (t ex muffin från MUS), hårskum, armband, trosor och strumpor (tråkigt att köpa själv), Vardagströjor strl S el. M (min garderob innehåller enbart sunkiga träningströjor och flashiga partytoppar – inget däremellan) Skor (strl 39), Mascara, presentkort på frisörbesök, vårjacka.

Självklart blir jag alltid glad för presentkort på tävlingar/kurser och andra nördsaker :-)

 

 

Mattes ögonsten:

Ja, är man hundnörd så är man. Så här kan ett vardagsrum se ut :

Och i sovrummet finns förutom bia-bädd, vattenskål och bur… en pilatesboll :-)

 

Så här kan det se ut med hundar på:

      

 

Det är himla kul med inredning- älskar att planera och fundera ut hur hemmet kan bli funktionellt och hemtrevligt. Men vad jag skulle vilja bo större! Känns som att ett hundrum skulle vara på sin plats. Förstår inte hur man kan samla på sig så mycket koppel och selar och apportbockar och kloklippare och övrig rekvisita. Nu är hundsakerna utspridda över hela lägenheten. Mat, tuggisar och godis finns i ett skåp i köket. I kistan på altaner ligger fällar, gamla koppel, kammar, borstar, apporter och koner. Bredvid står en liten vippbräda, en fyraportsslalom, hopphinder och rusta-tunnel.  I stora bokhyllan i vardagsrummet står pärmar, hundtidningar och tävlingsböcker – och en ikealåda proppad med leksaker. Som sagt. Ett hundrum vore på sin plats.

 

Nu hoppas jag att det blir lika fint vårväder idag som det var igår! Vill ut i skogen med mina tjejer och kaffetermos. Hoppas att Linda vill följa med ut. Alltid lika trevligt med sällskap :-)

Bilder från i tisdags, Mixa och sheltieligan.

 

Förövrigt har jag denna vecka varit extra glad att vara vegetarian. Men jag borde verkligen tänka mig för lite mer när jag köper grisar (och kossor med för den delen) till hundarna.

Jissas operation gick bra. Jenny var helt underbar mot både mig och sessan. Nu är tänderna nyrensade och fina – och mattemor fick beröm för tydligen hade hon väldigt fina tänder för sin ålder. Är mamma som har tagit hand om detta – tack för det!  :-) Knölen är skickad på analys och svar ska komma om några veckor.  Bara att hålla tummarna.

Jissa avskyr tratt – så för att skydda stygnen har vi dragit på en avklippt gammal strumpbyxa över hunden. Ser himla skoj ut.

 

 

 

Mindre skoj hade jag i morse. Det har varit inbrott på altanen i natt. Har inglasad altan som jag tyvärr är dålig på att låsa. Nu har någon varit inne och röjt runt som tusan. Inget är stulet (tror jag) – men ett serveringsfat och en låda med prisrosetter låg utspritt på grannens tomt. Så irriterande! Personen lämnade en liten present efter sig också. På soffan på altanen låg ett par skor och en stor gammal kniv (bajonett?). Måste säga att jag verkligen inte uppskattade gåvorna särskilt mycket. Polisen fick komma och hämta grejerna, men de tyckte inte det var någon idé att göra en anmäl eftersom inget blivit stulet.

 

 

Mixas träning går framåt – framförallt ställande under gång. Mixa hoppas nog på en karriär inom steppvärlden. Stanna fort är roligt – men stå still med alla tassar är mindre kul. Här har faktiskt lådträningen gett resultat. Har ju utmanat Mixa massor där för att hon ska förstå att belöning kommer när alla fyra tassar är still i lådan. Och säga vad man vill om den hunden – men när hon väl förstått vad jag är ute efter är hon en hejare på att generalisera. Efter belöning vid snabbt snyggt ställande är godishanden framme och öppen så länge Mixa är still – matte hoppar, tjoar och slänger godis och bjuder på en bit då och då - Mixa förstår och tycker det är roligt!

 

  

 

Apporteringen är för svårt för mig tror jag. Kanske ska byta till metallapporten ett tag? Borde inte vara lika tuggvänlig. Någon som vill komma hit och lära min hund att apportera utan att tugga?

Jag som helst tränar cirkuskonster har bestämt att jag måste få lite struktur i lydnadsträningen.  Agilitybiten med för den delen.  Tänkte om jag varje vecka bestämmer för vilka moment som skall tränas och hur och skriver ner det i bloggen måste det bli lite mer ordning och reda? Gör ett försök i alla fall :)

 

Lydnad:

Fritt följ får jag knappt träna på alls denna vecka. Det går bra nu och är så roligt så jag har en tendens att bara träna det.

 

Ställande:

Ställande under gång var evigheter sedan vi tränade sist så här får jag först känna på formen med frivilliga ställanden under baklängesmarsch. Belöning kastas bakom – ibland gottis och ibland leksak.  Försöka utmana med att lägga på lite tempo och kommando när hon blir säkrare på tvärnitarna.

Jag tycker ju att det är roligt att blanda lite metoder och stilar så jag kommer eventuellt lägga på lite ställande under fotgående med hjälp av mitt kroppsspråk (handtecken).

Sitt till stå har jag tyckt varit super, men Anna tyckte det var för studsigt och hattigt så detta ska tränas med ganska lugn känsla med fokus på kroppskontroll. Godisbelöning från mun så hon inte börjar vrida upp mot handen. Träna på att hålla pos längre stunder. Inte vara för snabb att öka avstånd.

 

Apporteringen har varit det jag slitit mitt hår med mest med denna hund. Mina sheltiesar har varit för snälla med mig och bara fattat J Här har jag svårt att faktiskt se framgångarna – för de finns! Har kämpat som tusan bara med att hon ska vilja komma med grejer och leksaker till mig. Nu går hon vid tråkiga dagar när matte sitter vid datorn och hämtar bh:ar (favorit), kameran (hmrpf?), skor och pennor och trycker i handen på mig (var får hon allt ifrån? Så stökigt har jag inte!). På Anna-kursen fick vi träna på snygga gripanden genom att lägga ut massor diverse prylar och klicka så fort hon plockat upp något och har nu utökat till att hon kommer och lägger i handen medan jag tittar tv.

 

Men när träapporten åker fram ska det tuggas och tuggas så fort jag ber henne hålla längre än en sekund. Hittade intressant artikel på Fannys sida och provade med hennes metoder. Gick… sådär. Upplevde att Mixa tänkte ”Jaha grejen ska mot matte – då hjälper jag till och puttar” i stället för att greppa ordentligt, hålla emot och lägga vikten bakåt. Nya strategin är att sitta på knä och klämma fast apporten lite mellan knäna när hon ska lyfta upp den. Då måste hon hålla ett stadigt grepp och det finns mindre utrymme för tugg. Belöning över huvud efter att hon greppat, lyft upp och tagit ögonkontakt. Får se hur det fungerar. Kamp mellan momenten för att öka intensiteten.

 

 

I agilityn fortsätter vi med nosduttar efter bräda mot soffan och cirkelövningar. Nosduttarna fungerar fint och här gäller ”bara” att fortsätta utmana. Cirkelövningarna behöver vi få bättre flyt på och med mindre hopp och studs. Belöning ofta rakt framför nosen som hon inte behöver sträcka sig efter.

 

Det är himla praktiskt att ha två hundar att träna. Byter hund ofta, ofta för att hålla fokus och intresset. Är stolt över ”vänta-på-din-tur-träningen”. Hund som inte tränar ligger still på kudden i hallen medan hund som tränar är på mattan i köket. Detta var ett mycket lyckat koncept i hämtagrejerträningen. Hade massor saker utslängda i köket och de fick springa varannan gång och hämta valfri pryl till matte. Den som inte hämtade stod redo på startlinjen bakom matte. Snacka om full fart – både ut och in :)

 

Jissa får för enkelhetens skull träna på samma moment men med extrema störningar och utmaningar. Till exempel godiskastande på huvudet medan hon håller apporten :D Sötaste sheltien!

 

I dag är Mixas dag! Tänk att lilla damen hunnit fylla ett år. Hon är fortfarande pytteliten, och rör och beter sig som en liten valp. Glad hela tiden åt allt och alla och jag har aldrig sett en hund som lägger in sådana glädjesutt rakt upp när hon springer - inte särskilt effetktivt på agilitybanan ;)
Däremot tycker jag mig märka att huvudet utvecklas sakta men säkert. Lugnar ner sig lite fortare vid besök (förutom när mattemor kommer), och kan och vill hålla fokus lite längre stunder i träning. För mig är hon i alla fall världens bästa som får mig att skratta högt flera gånger om dagen och då då rysa av stolthet.

Grattis mammas älskling!