Grusa

I går tog jag stygnen på Jissa. Duktiga sessan låg så stilla och fint. Det gick bra och såret ser fint ut. Däremot upptäckte jag att en liten, liten tråd sitter kvar och står rätt ut. Den går inte att dra ut och jag hittar inget hål bredvid där jag kan få tag på andra ändan. Ska försöka igen om ett tag, och lyckas jag inte vet jag inte hur jag ska bete mig? Jissa är nästan sitt vanliga pigga glada jag igen! Lite slickig på såret och vill inte gärna hoppa upp i sängen, utan ber om hjälp.

Mixa fick sin hals undersökt av Gry i onsdags och hon såg inga konstigheter. Bullimisyndromet borde alltså komma från magen.

 

I helgen var det årsmöte på Gävle BK, och Jissa fick dispens från hundförbudet och fick vara med i storstugan. Gissa om Jissa trivdes!? Inga äckliga kelpies och massor med folk som gullade och fjäskade och bjöd på godis. Under mötet låg hon på golvet och stensov. Skönt med en hund som vet hur ett möte ska tas!

 

Roligast på mötet var att Bjarne och Freia fick pris för årets agilityhund på Gävle BK! En superfin buckla fick den stolta (men mycket generade) hussen!

 

Själv blev jag invald i valberedningen, och det ska faktiskt bli himla spännande. På så sätt tänker jag mig få chans att lära känna bruksfolket lite bättre och dessutom kan ju jag vara med och hitta lämpliga kandidater till styrelsen.

 

 

I lördags var jag och Mixa ute på gården och tränade lite lydnad. Vi hann väl träna tre minuter ungefär innan någon ***** ***** tyckte det var lämpligt att skjuta av en sån där riktigt hög tjutraket bakom oss. Mixa som inte varit skottberörd innan blev påtagligt störd. Jag låtsades som ingenting och försökte träna vidare med en liten svart som hade svansen mellan bena och öron som gick som propellrar.  SKIT! Vi gick på en prommis och stannade på ett annat ställe för lite fotgående. Då var hon på bättre humör, men fortfarande lite nojjig. Lade ner projektet för tillfället och har inte tränat i Andersberg sen dess. Men idag ska vi upp på hästen igen har jag tänkt.

 

Snällaste Yvonne tog med pistolen upp till klubben igår kväll och vi pangade lite medan Mixa och Lips röjde järnet. Inga problem! Lite lydnadsträning fick vi också till.

Båda låg fin plats och sprang budföring. Så kommenderade vi varandra i fria följet (första gången för Lips med ”tävlingsledare” och tredje för Mixa). Båda tyckte det var lite knepigt men ju tydligare vi var med röst och kropp destå bättre var de med oss. Mot slutet var Mixa trött i luvan och ville hellre göra ”mellan”(nyaste konsten) än att sitta fot. Många härliga skratt ger hon mig den lilla svarta. När jag sista gången sa ”varsågod –ta den!” och skickade henne mot leksak sprang hon och ”tog” Yvonne i stället. Hihi :)

 

Peace!

”Det här är för din egen skull hjärtat, vi vill att du ska vara pigg och stark och leva länge. Och därför måste det vara kämpigt just nu.”

Så pratar jag med Jissa varje dag. Men när hon tittar på mig med plågad blick samtidigt som hon piper och flåsar har jag svårt att övertyga ens mig själv.

 

15/1:

Vi hade upptäckt en ny liten knöl på Jissa och fick träffa veterinär Gry. Gry hittade ytterligare två knölar och vi röntgade för att se så det inte spridit sig till lungorna. Lungorna såg bra ut och vi diskuterade juveroperation. Jag var mycket tveksam till att utsätta Jissa för detta en gång till (hon tog bort tre juver i april) då hon hade så ont och var så medtagen av operationen förra gången. Gry lugnade mig och sa att man kan sätta morfinplåster i nacken som hjälper bra mot smärtan (ngt jag inte visste förra gången). Vi beslöt att då Jissa i övrigt är så pigg och i så himla bra fysisk form är det värt att kämpa mot cancern.

 

26/1:

Operationsdags. Fem juver fattigare och 23 stygn ”rikare”.  Jissa var så klart medtagen och hade ont. Men nog tycker jag att hon fick bra hjälp av plåstret och verkade inte alls lika besvärad som förra gången.

 

 

 

30/1:

Dags att ta bort morfinplåstret. Stygnen fick jag bort utan problem men när jag skulle av plåstret tog det stopp. Försökte rycka lite i ena kanten och då följde hud (!) med. Jissa skrek och jag svimmade nästan. De hade sagt att det bara var att dra bort, men det här plåstret var nog ditlimmat med Karlssons. Fick ringa jourvet och han trodde att det antingen var fel på plåstret eller att Jissa fått en allergisk reaktion. Typiskt! Jag och mamma ställde hunden i badkaret och efter mycket spolande och pillande fick vi bort det. Huden var alldeles röd och irriterad under.

 

 

1/2:

Jessicas födelsedag och jag och Jissa skulle dit och fira. Men i stället hade vi spystuga här hemma. Jissa kräktes och kräktes och jag ringde vet två gånger och eftersom hon inte blev bättre rådde de oss att komma in på jourtid. Helt uttorkad vovve fick vätskebula under nacken. Diagnosen var stark magkatarr pga medicineringen och hon måste sluta med smärtstillande :/ Hon har inte kräkts något sen igår kväll och verkar mycket piggare. SKÖNT!

Det var inte bara Jissa som kräktes igår utan Mixa bidrog även hon till de elvahundrasjuttiotre pölarna jag torkade upp. Den stackarn får då och då (högst en gång i månaden) något vi kallar för bullimi. Helt plötsligt blir hon manisk och ska slicka damm från hörnen, blommor fån fönstren och äta på hallmattan. Hon hickar och sväljer och hostar och spyr i 1-4 timmar och sen går det över. Naturligtvis har detta enbart hänt under jourtid och den jag har pratat med då ha rått mig att avvakta och kontakta veterinär om det händer dagtid (efterson det går över och hon inte har feber eller problem att andas eller märkbart jätteont). Igår fick vi tillfälle att ringa och de hade ingen tid då men vi fick en idag och ska snart iväg och träffa Gry (favoritveterinären!). Jag har trott att någonting har rivit till i halsen och det är därför hon blir så, men tydligen kan det bero på inflammerade tonsiller.

 

JAG ÄR LESS PÅ ATT HA SJUKSTUGA OCH JAG TYCKER SÅ SYND OM MINA HJÄRTAN ATT DET GÖR ONT!

 

Jissa är så himla söt hon vill vara näranära hela tiden nu. Sover på min arm (mysigt) eller lägger sig som en boa runt min hals (mindre mysigt). Tycker hon inte att hon får plats i soffan bredvid mig lägger hon sig på ryggstödet bakom i stället:

 

 

 

Mixa den lilla spökplumpen slutar aldrig att förvåna. Hon har varit helt fantastisk dessa dagar! Så mjuk och fin mot Jissa och accepterar till 100% att dagarna inte är lika roliga och fartfyllda som vanligt. Freia har fått bo några nätter hos Jessica (Tack!) för att Jissa ska få lugn och ro. Det har gått jättebra (förutom en grannincident) vi är så tacksamma för Jessica (och Micke) och Freia är säkert överlycklig över att få tillbringa tid med stora favoriten Micke. Hon följer tydligen honom var han går och hon lindar honom runt sin lilltå :P

Avslutar med bilder på kelparna som är så talande om deras olika uttryck. Freia med sin vackra elegans och sockersöta Mixa som aldrig kommer bli vuxen: