Grusa

Nu har jag och spökplumpen varit ute på en hel del agilitytävlingar, och det är väl hög tid för en liten rapport? Jag skulle vilja dela upp våra tävlingsprestationer som före och efter lagtävlingarna i Bollnäs i juli. Vår debut gjorde vi i Rättvik i mars och efter det har vi fram till Bollnäs tävlat individuellt i (i kronologisk ordning) Södertälje, Gävle, Olandstrakten, Dala-Floda och Hofors. Under denna första halva av 2010 sprang vi 14 lopp och diskade oss i 11 av dem. Vi hade ett lopp med 10 fel och två med 5 fel, varav ett av 5-felloppen gav rosett. Efter Bollnäs har vi varit och tävlat i Smedjebacken, Skutskär och Dala-Floda. Där har vi sammanlagt sprungit 13 lopp - tre diskar, sex med 5 fel, tre med 10 fel och en nolla (och pinne!) Det tar sig sa… ja, vem säger så? Polisen? Räven? Hursom – det går framåt! Och trots att det känns lite surt med massa 5fel-lopp är jag så glad över hur kul det är att köra agility med Mixa!

Före Bollnäs:

De första två tävlingarna spökade spökplumpens höjdrädsla i agilityklasserna. Detta gick över rätt fort och nu tycker hon att balanshindrena är riktigt häftiga. Förövrigt har våra lopp före Bollnästävlingarna varit härliga och fartiga men fullkomligt hysteriska. Jag var livrädd och Mixa övertaggad. Diskarna berodde nog framförallt på vägringar. Mixa var för varvad för att kunna söka linjer och för känslig för att fixa bakombyten.  Jag för passiv för att kunna hjälpa henne tillräckligt. Tror inte vi gjorde ett enda lopp där Mixa inte bjöd på hysteriskt skällande och snurrande framför ett hinder. Visst hade vi bitvis riktigt fina partier i banorna, men ingen av oss fixade att hålla ihop ett helt lopp.

Lagtävlingarna i Bollnäs:

Två onsdagskvällar i rad var vi till Bollnäs med världens bästa lag (kanske inte resultatmässigt då :P) och körde tre lopp per kväll. Här började vi jämna ut diskarna, vi kom runt i hälften av loppen. Trots att vi fortfarande hade lite problem med släpp och vägringar kände jag att det inte längre var omöjligt att komma runt. Och vilken kick det var att köra lag.

Efter Bollnäs:

Så åkte vi till Smedjebacken och Fagerstas jättetävling. Första loppet första dagen satte vi vår första nolla och fick vår första pinne! Jag fegade lite på balansen, som var typ tredje sista hindret, och bromsade henne tidigt och det var så härligt att gå i mål felfria. Bästa hunden (eller i alla fall fjärde bästa i det loppet, och såklart bäst för mig)! Sen ökade mixas vilja att köra ytterligare ett snäpp och när hon är riktigt het vill hon ligga i starten. Jag försökte få henne att sätta sig, men så fort jag vände ryggen till låg hon. De två nästkommande loppen var med liggande start, vilket resulterade i rivning av första hindret, men förövrigt felfria och supertider. I Dala-floda nu i helgen uppkom en ny tokighet – tre lopp i rad gick Mixa ur sista porten i slalom. Den gemensamma nämnare jag kan se är att i alla tre loppen fanns inget hinder rakt fram efter slalom, utan hon skulle svänga in i banan mot mig. Detta ska såklart tränas på!

Jag tyckte det var himla kul att tävla med Mixa i början av säsongen, men shit vad det går nu - och vad kul det är att bitarna börjar falla på plats.  Lilla, rara spökplump villvillvill och hon gör alltid sitt bästa. Lyhörd och mjuk och är taggad och pinnar på så fort hon kan.