Grusa

Nu har vi lyckats igen. Mixa har skadat tassen för sjuttioelfte gången. Denna gång en inflammation mellan tårna – troligtvis på grund av ett skavsår eller liknande.  I fredags morse ville hon inte alls stödja på höger framtass. Var bara att ringa veterinär och tjata mig till en tid samma dag. Tydligen är det så att fler hundar blir sjuka vid löning så de hade knöktjockt. Jag berättade med gråten i halsen att hon tidigare har stått med iver och energi och försökt gräva sig till Australien genom gräsmattan trots brutet kloben. Nu när hon inte ens sätter ner tassen måste det alltså vara riktigt allvarligt. Såg framför mig hur veterinären skulle röntga och konstatera att hela tassen med alla dess småben var krossad sönder och samman.

Snällaste Carro körde oss till veterinärpratiken där vi fick ett himla bra bemötande. Jag var snabb att berätta för Erik vilka dåliga veterinärerfarenheter hon redan hunnit få och att jag dessutom lyckats svimma vid ett besök med krigarprinsessan och hennes trasiga trampdyna (då drömde jag under den korta tid jag var väck att veterinär-Pelle, som fångade mig, var Jack Bauer som räddade mig från livets alla farligheter – men det är en annan historia).

Erik var lugn och gullig mot Mixa och supernoga. Men trots det var han inte det minsta populär hos Spökplumpen. Hon skrek lika mycket vilken tass han än klämde på – stackarn! Mixa fick sedering och Erik kunde klämma och känna och tack och lov utesluta att något var brutet.

Ordinationen blev antibiotika i 10 dagar, både i tablettform och salva. Absolut vila (haha, lätt med en kelpie) så länge hon verkar ha ont och därefter får hon leva som vanligt. Vi behöver alltså ingen igångsättningsperiod eller liknande. Nu verkar hon faktiskt helt bra – men jag väntar med skogspromenader tills kuren är slut. För säkerhets skull.

Detta innebär även att vår tävlingsdebut får flyttas till våren =(. Karlstad och Avesta missade vi pga löp och nu alltså Solna och Bollnäs. Har inte hittat några fler klass 1 inom okej avstånd så ingen tävling för oss 2009. Kanske, kanske kan vi hinna få till lydnadsettan innan årets slut– vill boka kurs hos Anna så jag får hjälp att komma vidare! Jag är ju så tävlingssugen!

Kan ju också passa på att vara lite kaxig nu och säga att de senaste agilitypassen har gått helt fantastiskt och över förväntan. Hon är mjuk och följsam med ett jädra tryck. På balanshindren har hon senaste veckorna utvecklats massor och slalom fixar hon nu med mig på både höger och vänster sida. Sakta men säkert börjar vi bli ett riktigt bra team på banan, pärlan och jag.