Grusa

Vi prioriterade ner lydnaden till förmån för agility. Planen var att smygdebutera i Karlstad den här helgen. Skönt för mina nerver att vara långt hemifrån :)

Inspirerad av Myrras husse Jonas som fokuserar på det som är svårt bestämde jag mig för att på allvar ta tag i slalom och balanshinder. Det är ju så häftigt att träna kombinationer och små banor med Mixa som är duktig på att läsa linjer och följa mig. Men nu förbjöd jag oss att träna på roliga kombinationer och satt fart på viktig träning inför debuten.

Jag tog äntligen tag i slalomträningen, vilken jag är hyfsat nöjd med nu – förutom ett litet problem. Hunden vill inte gå slalom när jag är på höger sida *skäms*. Hon tyckte plötsligt högersidan var svår jag mitt nöt tänkte att ”bara hon lär sig exakt vad som förväntas av henne kommer det inte spela någon roll vilken sida jag går på”. Tokigt och inte alls sant. Mixa fattade fort vad slalom med mig på hennes högra sida innebär. Nu har vi svettats och tränat på andra sidan och jag ser ljuset. Bjarnecoach och Carro har varit till stor hjälp här. Så kul med engagerade träningskamrater! Balanshindren var också ett moment vi fick ta tag i. I våras drabbades Mixa av stark höjdrädsla. Nu har vi tränat och tränat och det fungerar hyfsat. Däremot är det helt klart att hon inte riktigt greppat vitsen med a-hindret. Enligt Mixa ska man stanna på nocken och skälla lite innan man målmedvetet springer ner mot kanten och duttar. Beteendet har troligen kommit av att hon inte vetat vad hon ska göra och nu har det blivit en lite tokig ovana. Det är inte lätt med agility . På agilitytävlingen i Tierp såg jag och Jonas en massa exempel på hur vi inte vill ha det och Mixas a-hinder är i nuläget ett bra exempel på det :) men jag tror jag vet hur jag ska jobba vidare och med en sådan duktig och motiverad hund tror jag inte att det blir några problem.

Att anmäla sig till tävling fast man inte riktigt känner sig klar är helt klart motivationshöjande. Tokigt nog var det löpdax för damen så debuten får skjutas upp.

Nu har vi återigen en massa tid till lydnaden då vi inte får vistas på klubben och alltså inte kan träna agility. Här är det platsliggning och fria följet som just nu är det svåraste och som det således jobbas mest på. I fria följet har vi fokus på position i vänstersvängar och uthållighet. Träningen av platsläggning vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare med. Det gick ju så bra! Så plötsligt har hon börjat resa sig. Ser inte osäker ut alls utan bara som att hon ”glömmer bort sig”. Kanske 30 % av gångerna och jag tycker inte att det är vid tillfällen jag utmanar mer än vanligt. Tokigt!

Ännu mer tokigt är att stackars mamma nu åkt på den hemska svininfluensan. Freia och Bjarne är på tjänsteresa och jag vandrar runt här i Andersberg med två galna löptikar (Mixa och Mina) och en söt prinsessa (Jissa). Det är spännande kan jag lova.