Grusa

”SKK gratulerar till championatet och önskar lycka till i fortsättningen”

Så står det i det medföljande brevet till Jissas fina championatdiplom. För nu äntligen innehar krigarprinsessan svenskt agilitychampionat på riktigt!

Det tredje och sista certet tog vi i och för sig 2003 och efter mycket om och men finns även titeln registrerad på hunddata. På den tiden förstod inte jag att man behövde ansöka om en titel, utan BlondSanna trodde skk tog 300kr för en oinramad diplomtavla. Jag tyckte det räckte gott med den stora fina rosetten vi fick, för 300 spänn var ju en massa pengar som exempelvis räckte till drygt sex agilitystarter :-)

När vi började tävla igen märkte jag att det inte stod SAGCH framför Jissas namn i startlistorna och någon upplyste mig om varför. När jag i början av detta år skulle ta tag i saken upptäckte vi att det bara fanns två registrerade cert på hunddata. Certet i Njurunda fanns inte med! Fick hjälp av snälla Anja som berättade att jag skulle ta kopia på tävlingsboken och be en domare verifiera dess riktighet och skicka till skk. Bjarne fixade detta åt mig och nu efter att kansliets sommarlov är slut kunde äntligen championatet registreras! Weee!

SAGCH PM Quality´s Full Of Joy – mattes ögonsten och stora glädjekälla

Spökplumpens kopplingar i hjärnan som säger ”fokus” ”matte” och ”gå fint” verkar bli bättre och bättre kompisar med varandra. Hon har varit riktigt trevlig att gå koppelpromenader med senaste veckorna och jag tycker mig märka ett större lugn och en gnutta mognad hos lillhjärtat. Kanske beror det på att all träning gett resultat och att löp nummer två är avklarat. Det kan också vara så att hon varit lite dämpad av antibiotikan och därför inte orkat leva rövare. Jag hoppas så klart på de första alternativen =)

Vårt fokus i träningen ligger just nu på sökrullen, markering av spårapporter (nosduttar-Mixas favvis) och platsliggning. Pärlan är en fröjd att träna med! Så härligt motiverad och lättlärd. Fortfarande har det hänt att hon satt sig upp under platsliggningen och jag tror att hon faktiskt inte riktigt har koll på vad som förväntas (eller att hon ”glömmer” efter ett tag = dålig uthållighetsträning). Nu har vi tänkt om och lärt in haka-i-marken-position. Här är hon grym och jag provocerar och utmanar men har svårt att lura henne att lyfta på huvudet. Fast jag misstänker att vår akilleshäl är just uthålligheten. Att ligga blixtstilla lääänge utan en galen matte som hoppar, studsar och knäpper kort. Så det ska det tränas på!

Finaste spökplump väntar på att matte ska säga ”ta den!”