Grusa

Så har Mixas matte verkligen fått upp ögonen för sök. Vilken fantastiskt rolig hundsport! Socialt och trevligt, fartfullt och dessutom mycket lärorikt då man kan får se och engagera sig i flera olika hundar. Att vi har förmånen att träna ihop med lika intresserade och engagerade träningskompisar är ett stort plus. Det är ingen i vår grupp som tränat sök aktivt tidigare – så vi försöker läsa och klura tillsammans – och förhoppningsvis kan vi ta in en instruktör några gånger till hösten. 

Vi tränar en gång i veckan nu och har hunnit med fyra träffar och minst två pass/hund åt gången. Alla hundar verkar ha förstått principerna och har ett jäkla drag utåt. Vår största utmaning med Kelpiesarna verkar vara att få dem vilja stanna hos figgarna och få belöning. Snabb slick på baconosten och sen vill de leta vidare.

 Passa er ni sökkunniga på cefeuslägret, risken finns att jag och Mixa kommer jaga er i vår kunskapstörst ;-)

Vad som är mindre roligt nu är den så kallade vardagslydnaden. Det är så himla svårt att bryta igenom Mixas bubbla i träningssituationer. I går hade vi bokat in privatkurs för Anna Hilding i lydnaden och vi mötte upp Mickis och Carro vid Max. Så fort Mixa hörde deras röster började klagosången i bilen. Samma sång som när vi tränar sök med någon annan hund än hon. Eller när jag kör agility med Jissa. Detta är fruktansvärt frustrerande för när vi tränar hemma i bostadsområdet funkar det. I morse band jag upp en hund i taget och tränade lydnad efter cykelvägarna. Mixa låg knäpptyst i sin ”väntaposition”.  Så kommer man någon stans där det vankas träning med fler hundar och Mixa blir ett monster. Jag vet att min irritation över det förstärker beteendet, men det är svårt att inte bli frustrerad. Efter agilityträningen i går kväll var jag så himla ledsen, men idag känns det bättre. Får väl helt enkelt lägga mer träning på fokus och vänta i bil eller uppbunden och mindre på tävlingsgrenarna ett tag. Har ju tränat massor på just passivitet och ett tag gick det riktigt bra men nu känns det som om all denna träning är som bortblåst.

Lydnaden för Anna var i alla fall himla givande. Hon är grym och hjälper oss att få struktur på träningen. Det är främst där lydnaden brister för oss.  Jag är för dålig på att lägga upp träningen på ett bra sätt och hattar hit och dit och kommer liksom ingenstans känns det som. Nu har jag att träna på till nästa träff och ska vara duktig och följa planen!  Jag hoppas verkligen att vi håller i och tränar tillsammans nu och fortsätter gå för Anna. Framförallt är det ju så nyttigt för Mixas fokusträning, att hon får träna på att träna tillsammans med mig fast kompisarna är så nära. I går tyckte jag faktiskt att det gick bra. Träningsattityden var inte lika på topp som i lugn miljö och vi fick sänka nivån en aning men fortfarande så tyckte jag att hon tränade med mig. Bra där!

Jag och krigarprinsessas är laddade inför skutskär. Jissa är i fin fysisk form och himla agilitytaggad – men handlingsmässigt är vi aningen ur synk. Vi har att fila på med andra ord :D