Grusa

Trots att jag inte är särskilt aktiv i bloggen kan jag meddela att det bloggas för fullt i mitt huvud. Klurar på intressanta eller roliga händelser att skriva om mest hela tiden. Vet inte hur många gånger jag tänkt ”åh det här måste jag skriva i bloggen!”. Av någon märklig anledning hamnar aldrig de där fyndiga eller intressanta eller spännande eller roliga sakerna på pränt.

Likaså detta med film eller foton som jag tycker är så roligt att se i andras bloggar. Jag tänker ofta ”åh, vad synd att jag inte hade kameran med” men så fort en kamera kommer fram blir jag stel och funderar bara på hur det kommer att se ut. Som detta med lydnadsträning. Har tänkt flera gånger på att jag vill ha kort på när jag och Mixa tränar lydnad.  Idag tänkte jag slå slag i saken och bli fotat under träning av fria följet. Fotosession påbörjas under träningen på skolgården här i Andersberg. Fotografen är tålmodig och snäll och försöker lyssna på alla mina förmaningar. ”Se till att få med hela mig och hela hunden – men inte massa bakgrundstjafs”. ”Ta rakt framifrån när vi går och inte när vi står still eller belönar.” Ta absolut inte underifrån för då ser jag så tjock ut”.  Trots alla dessa förmaningar blir korten inte bra. Och det beror inte på fotografen. Plötsligt ser jag den dumma, dumma kedjan. Matte blir nervös och stel – hund får svårare att hålla fokus – matte börjar pladdra med hund som inte fattar något. Till slut går matte böjd som en ostkrok bredvid en hund som svajar hit och dit ungefär en meter ut. Tokigt! Men himla bra tävlingsträning för matte :)

Tyvärr trodde inte fotografen att blixt behövdes - så när jag kom hem upptäckte jag att alla kort var grumliga. Men jag hade i alla fall lyckats gå rakt på två av dem.  :-)

 

 

Ny kärlek till lydnadsträning har äntligen vaknat till liv i mig. I morgon är privatlektion två för Anna och jag ser verkligen fram emot det. Vi har gjort läxan och tränat på det vi ska och fyllt i kriteriepapper och kryssat varje repetition och legat  på 80% rätt.  Oj vad mycket roligare träningen blev nu. Vi har ju på grund av allt jäkla hattande och ostruktur fått backat nästan till noll – men det här kommer att gå fort att bygga upp igen. Nu är det roligt och jag har koll på vad vi kan och hur vi ska gå vidare!

 

 

Så äntligen, äntligen har mina trasiga gamla glasögon fått vandra vidare. Och jag har köpt två par nya som jag verkligen är nöjd med. Nu kan jag vila ögonen från linserna i husvagnen och under långa bilresor. Visst kan nya brillor kan förändra helhetsintrycket:

 Före:

Efter:

 

Mixa har under de senaste träningarna skött sig superbra både på plan och i bur. Prinsessan också såklart. Däremot är vi fortfarande osynkade jag och Jissa. Självklara och plättlätta kombinationer känns plötsligt som Mount Everest. Känns inte toppen inför Skutskär…