Matten som inte ligger på plus just nu.

Det här har jag utsatt mina älsklingar för denna vecka:

Jissa:

  • Lämnad ensam en hel dag hos veterinären pga. operation för att ta bort sista två juvren (mycket mindre smärtpåverkad denna gång iaf).
  • Daglig baddning och pillande på operationssåret.
  • Temptagning.
  • Sprutat äcklig vätska i munnen två gånger om dagen.

Mixa:

  • Helkroppsbad med två schamponeringar (!)
  • Kloklippning (och tyvärr även jack i pulpan).
  • Sovrumsinstängning (befogad tyckte jag – hon stal pizza).
  • Medsläpning till veterinär för moraliskt stöd till mammas Mina (Jag tänkte visa att hon skulle få se att man kan var hos veterinären utan att bli misshandlad  - men jag vet inte om hon blev lugnare av det. Folk skrattade åt henne i väntrummet på väg ut då hon hade så bråttom att benen for åt alla håll).

Som pricken över I:t har stackars Mina fått rejäl magsjuk som kan smittas. Man har tagit salmonellaprov men inte fått svar än. Eftersom jag var hundvakt åt Mina två dagar i rad kan mina hundar vara smittobärare, vilket innebär att vi inte får umgås med andra hundar. Bjarne och Freia har flytt till husvagnen och vi kan inte följa med och heja på dem i länskampen i morgon :/ Vi kan inte heller leka med Carro och pojkarna och jag har ingen hundvakt eftersom alla har hund. SUCK.

 

Jissa kan inte gå långisar och Mixa har snällt fått ställa upp på kortare koppelpromenader. Har inte vågat lämna Jissa ensam längre stunder då hon är en jäkel på att komma åt såret trots tratt… Christian som lovade ta med Mixa ut i skogen blev också han magsjuk. SUCK!

 

De är lite söta mina vovvar. Jissa som får stå ut med allt möjligt just nu kommer trofast och tillitsfullt varje gång jag kallar på henne. Mixa däremot har inte förlåtit mig för mina stora svek (bad och kloklippning). Mixa bara tittar på mig under lugg (ja, hon kan verkligen titta under lugg trots den korta pälsen) när jag ropar. Tar jag fram klicker och godis och tränar med Jissa smyger hon sig fram försiktigt, men rör jag mig mot hundskåpet är hon borta illa kvickt igen.  Ja, jag känner mig inte särskilt poppis hos mina djur just nu..

Mer omtyckt var jag nog i måndags då jag bjöd på fika, lydnadsträning, skogsprommis och lek med sheltiepojkarna. Försöker berätta för dem att det kommer mer av den varan – men jag vet inte om de tror mig..

 


Kommentarer
Postat av: Linda

Amen små hjärtan då!! Usch för sjuka hundar.. Man mår sj så dåligt av att se dem sjuka o lessna för att dem inte får göra som dem brukar.. Styrkekramar till Er alla!! <3

2010-03-22 @ 08:41:49
Postat av: Karin i Göteborg

Hur är det med lilla Jissa? Det känns så oroligt. Hoppas innerligt att det går åt rätt håll. Tänker på er alla. Kram/Karin.

2010-03-25 @ 20:27:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0