Repris av torsdagen…. Nästan.
Lördag morgon och Bjarne, Ida och Freia drog iväg till Knivsta och agilitytävlingar medan jag och Mixa återigen skulle prova lyckan på lydnadstävling. Sandvikens BK var arrangörer och jag fick mamma med mig som körde bilen, stöttade och filmade.
Jag var nervös nu med, men faktiskt inte lika mycket som under debuten. Platsliggning och tandvisning gick finfint – 10or på båda. Vi startade sedan som nummer fem. Det var strålande sol och blåste kraftigt så när jag kom in på planen trodde jag varken att jag skulle se eller höra tävlingsledaren, och jag bekymrade mig nog mer för det än hur själva programmet skulle fungera.
Mixa var återigen mycket ofokuserad under första delen av linförigheten, men denna gång redde hon upp det rätt fort tycker jag. Dock ser jag på filmen att hon hade svårare att hålla ögonkontakt då vi gick mot solen –något att träna på! Läggande och inkallning gick bra: 9:or på båda.
Så var det dags för momentet ställande under gång. De gånger jag tränat det sedan torsdagen hade vi haft vi hundra procent lyckanden. Jag var taggad men lugn och gick i det tempo jag brukar göra och sa ”stå” så tyst och mjukt som jag brukar göra. I ögonvrån såg jag hur mixa tvärnitar i ett supersnyggt ställande. Yippie! När tävlingsledaren tyckt att jag hade gått klart vände jag mig om – och såg en svart liten spökplump ligga ner....
Jag tappade nog fokus en aning till apporteringen. Och apporten var mycket större än Mixa är van vid. Fick ge dubbelkommande och när hon tog den höll gullhjärtat på att tappa den. Det står neddrag för tugg i protokollet – hennes huvud gled mot marken direkt när hon tog apporten, men duktig tjej redde upp det , tog omtag och lyfte blicken!
Hoppet gjorde hon snyggare än hon brukar göra. Satt henne rätt nära denna gång och det fungerade. Inga skall och hon fick lättare att hitta position.
Måste erkänna att jag var rätt besviken efter tävlingen. Att ställandet, som hon kan så himla bra, än en gång skulle sätta käppar i hjulet. MEN. Vid prisutdelningen visade sig att vi kom på andra plats och fick förstapris! Blev så glad att jag fick tårar i ögonen =)Förstod ingenting när de läste upp treorna (de var två stycken) och att vi inte var en av dem. Trodde ett tag att de tappat bort mig – men icke då- hundrasextiosexochenhalv poäng . Det visade sig att vi hade fått en femma på ställandet eftersom hon stod först.
Poängen:
Platsliggning: 10
Tandvisning 10
Linförighet: 8
Läggande: 9
Inkallning: 9
Ställande: 5
Apport: 6
Hopp: 10
Helhet: 8,5
Inga pip eller skall alls under momenten. Hon skällde till någon gång bara när jag berömde henne (bara sött). Får hoppas att ljuden under Gävletävlingen var en engångsföreteelse.
Det var faktiskt flera kända och okända människor som kom fram till oss och berömde oss för att det såg så trevligt ut. Snacka om stolt matte!
Nu är det dags att på allvar träna in tvåans moment. Tänkte först att jag ville ta ett LP. Ärligt talat beror det nog på att tävlingsmänniskan i mig vill att vi ska få högre poäng (jag vet ju att vi kan) innan vi lämnar ettan. Dock har Pia rätt i att det inte är värt att riskera ettans platsliggningar. Nu har vi haft turen att alla hundar legat fint båda våra tävlingar, men det hör ju knappt till vanligheten vad jag förstått. Dessutom ska det bli skönt att slippa navelsträngen på fria följet och kul att träna rutan. Och i tvåan slipper vi ställande :P
Lydnadsdebut.
Jag trodde att jag skulle bli nervös – men inte så nervös! Det svartnade framför ögonen under platsliggningen och jag hann tänka ”undrar om hon ligger kvar om jag svimmar?” Jag svimmade inte och Mixa låg så fint och fixade även tandvisningen galant.
När det åter igen var dags att äntra planen fick jag först ingen kontakt med Mixa alls. Hon var på Pluto. Första delen av fria följet gick Mixa vanlig koppelpromenad med matte och hade glömt allt vad linförighet hette. Jag blev plötsligt av okänd anledning (nerver?) väldigt barsk i mina kommandon. Jag som brukar låta så glad på rösten! Mixa blev osäker och undrade vad jag höll på med. Mixa blev lite pipig och stissig – och jag min dumma nöt ännu barskare. Tog i som attan under ställande under gång vilket resulterade i att stackars hunden slängde sig ner. När jag skulle gå tillbaka till henne fick jag en liten utskällning. Det förtjänade jag verkligen.
Det kändes inte så bra när vi gick av planen – jag tyckte inte det verkade på Mixa som hon hade kul alls. Snälla människor runt omkring sa att det såg mycket trevligare ut än vad jag trodde – och att jag måste förstå att lydnad inte är agility ;)
När jag tittar på filmen ser jag dock att svansen var topp och hon var nog inte så osäker som jag trodde. Mest mycket hetare än vad hon brukar vara.
Mixa gjorde helt klart sitt bästa under förutsättningarna. Hennes första tävling, och det var ju tio år sedan jag tävlade med Tuva. Nu ska mixas matte ta tag i tävlingspsykologin. Jag som skrivit skolarbeten i ämnet och peppat andra nervösa stackare en massa. Dags att leta fram mina gamla arbeten och böcker inspireras! Nu ska vi jobba med målbilder, visualisering och massormassor positivt tänkande!
Jättegrattis till träningskompisen Yvonne med Lipz som satt tia på tia och kammade hem 190 poäng! Barbro och Neddus gjorde också ett himla fint program och fick 175 poäng. Grattis till er!
Betygen:
Platsliggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 7 (snällt tycker jag)
Läggande 8 (neddrag för pip)
Inkallande 10
Ställande 0
Apportering 10
Hopp 8 (neddrag för skall)
Helhet 7 (neddrag för pip och att jag gick för sakta)
Summa 147. Hade alltså räckt med en femma på ställande för förstapris. Surt sa räven.
