Grusa

Trots att jag inte är särskilt aktiv i bloggen kan jag meddela att det bloggas för fullt i mitt huvud. Klurar på intressanta eller roliga händelser att skriva om mest hela tiden. Vet inte hur många gånger jag tänkt ”åh det här måste jag skriva i bloggen!”. Av någon märklig anledning hamnar aldrig de där fyndiga eller intressanta eller spännande eller roliga sakerna på pränt.

Likaså detta med film eller foton som jag tycker är så roligt att se i andras bloggar. Jag tänker ofta ”åh, vad synd att jag inte hade kameran med” men så fort en kamera kommer fram blir jag stel och funderar bara på hur det kommer att se ut. Som detta med lydnadsträning. Har tänkt flera gånger på att jag vill ha kort på när jag och Mixa tränar lydnad.  Idag tänkte jag slå slag i saken och bli fotat under träning av fria följet. Fotosession påbörjas under träningen på skolgården här i Andersberg. Fotografen är tålmodig och snäll och försöker lyssna på alla mina förmaningar. ”Se till att få med hela mig och hela hunden – men inte massa bakgrundstjafs”. ”Ta rakt framifrån när vi går och inte när vi står still eller belönar.” Ta absolut inte underifrån för då ser jag så tjock ut”.  Trots alla dessa förmaningar blir korten inte bra. Och det beror inte på fotografen. Plötsligt ser jag den dumma, dumma kedjan. Matte blir nervös och stel – hund får svårare att hålla fokus – matte börjar pladdra med hund som inte fattar något. Till slut går matte böjd som en ostkrok bredvid en hund som svajar hit och dit ungefär en meter ut. Tokigt! Men himla bra tävlingsträning för matte :)

Tyvärr trodde inte fotografen att blixt behövdes - så när jag kom hem upptäckte jag att alla kort var grumliga. Men jag hade i alla fall lyckats gå rakt på två av dem.  :-)

 

 

Ny kärlek till lydnadsträning har äntligen vaknat till liv i mig. I morgon är privatlektion två för Anna och jag ser verkligen fram emot det. Vi har gjort läxan och tränat på det vi ska och fyllt i kriteriepapper och kryssat varje repetition och legat  på 80% rätt.  Oj vad mycket roligare träningen blev nu. Vi har ju på grund av allt jäkla hattande och ostruktur fått backat nästan till noll – men det här kommer att gå fort att bygga upp igen. Nu är det roligt och jag har koll på vad vi kan och hur vi ska gå vidare!

 

 

Så äntligen, äntligen har mina trasiga gamla glasögon fått vandra vidare. Och jag har köpt två par nya som jag verkligen är nöjd med. Nu kan jag vila ögonen från linserna i husvagnen och under långa bilresor. Visst kan nya brillor kan förändra helhetsintrycket:

 Före:

Efter:

 

Mixa har under de senaste träningarna skött sig superbra både på plan och i bur. Prinsessan också såklart. Däremot är vi fortfarande osynkade jag och Jissa. Självklara och plättlätta kombinationer känns plötsligt som Mount Everest. Känns inte toppen inför Skutskär…

---

Igår var vi upp och byggde klass III bana med Karin och Lotta. Supermys hade vi och glada (men varma) hundar! Vi delade upp banan i kombinationer och tränade en del för sig innan vi satt ihop  hela banan. Jag och mixa sprang förbi slalom, men annars gick det fakiskt rätt hyfsat!
Jag och Jissa kämpar på, men oj vad vi är i ofas. Jissa har nu svårt för draget framåt - men hon har ett jäkla tryck utåt. Märkligt.

Det är så frustrerande att vara dataidoit. Nu har jag i alla fall för första gången i mitt liv försökt mig på att fixa en film.
Carro och Johan - hjälp!!! :)


Film

Så har Mixas matte verkligen fått upp ögonen för sök. Vilken fantastiskt rolig hundsport! Socialt och trevligt, fartfullt och dessutom mycket lärorikt då man kan får se och engagera sig i flera olika hundar. Att vi har förmånen att träna ihop med lika intresserade och engagerade träningskompisar är ett stort plus. Det är ingen i vår grupp som tränat sök aktivt tidigare – så vi försöker läsa och klura tillsammans – och förhoppningsvis kan vi ta in en instruktör några gånger till hösten. 

Vi tränar en gång i veckan nu och har hunnit med fyra träffar och minst två pass/hund åt gången. Alla hundar verkar ha förstått principerna och har ett jäkla drag utåt. Vår största utmaning med Kelpiesarna verkar vara att få dem vilja stanna hos figgarna och få belöning. Snabb slick på baconosten och sen vill de leta vidare.

 Passa er ni sökkunniga på cefeuslägret, risken finns att jag och Mixa kommer jaga er i vår kunskapstörst ;-)

 

Vad som är mindre roligt nu är den så kallade vardagslydnaden. Det är så himla svårt att bryta igenom Mixas bubbla i träningssituationer. I går hade vi bokat in privatkurs för Anna Hilding i lydnaden och vi mötte upp Mickis och Carro vid Max. Så fort Mixa hörde deras röster började klagosången i bilen. Samma sång som när vi tränar sök med någon annan hund än hon. Eller när jag kör agility med Jissa. Detta är fruktansvärt frustrerande för när vi tränar hemma i bostadsområdet funkar det. I morse band jag upp en hund i taget och tränade lydnad efter cykelvägarna. Mixa låg knäpptyst i sin ”väntaposition”.  Så kommer man någon stans där det vankas träning med fler hundar och Mixa blir ett monster. Jag vet att min irritation över det förstärker beteendet, men det är svårt att inte bli frustrerad. Efter agilityträningen i går kväll var jag så himla ledsen, men idag känns det bättre. Får väl helt enkelt lägga mer träning på fokus och vänta i bil eller uppbunden och mindre på tävlingsgrenarna ett tag. Har ju tränat massor på just passivitet och ett tag gick det riktigt bra men nu känns det som om all denna träning är som bortblåst.

 

Lydnaden för Anna var i alla fall himla givande. Hon är grym och hjälper oss att få struktur på träningen. Det är främst där lydnaden brister för oss.  Jag är för dålig på att lägga upp träningen på ett bra sätt och hattar hit och dit och kommer liksom ingenstans känns det som. Nu har jag att träna på till nästa träff och ska vara duktig och följa planen!  Jag hoppas verkligen att vi håller i och tränar tillsammans nu och fortsätter gå för Anna. Framförallt är det ju så nyttigt för Mixas fokusträning, att hon får träna på att träna tillsammans med mig fast kompisarna är så nära. I går tyckte jag faktiskt att det gick bra. Träningsattityden var inte lika på topp som i lugn miljö och vi fick sänka nivån en aning men fortfarande så tyckte jag att hon tränade med mig. Bra där!

 

Jag och krigarprinsessas är laddade inför skutskär. Jissa är i fin fysisk form och himla agilitytaggad – men handlingsmässigt är vi aningen ur synk. Vi har att fila på med andra ord :D

 

I fredags var annonserna i tidningen.  Riktigt otäckt att se en nära väns dödsannons. Familjen annons var himla fin och jag är nöjd med vår också. Ansvarig på tidningen var jättegullig och satt med mig i telefon i nästan 40 min och mailade fram och tillbaka olika förslag för att få till texten så bra som möjligt.

Nu på fredag är det begravning. Mycket att tänka på inför det. Blombukett, handblomma och sådant. Skall skriva ett brev till henne också som jag vill att hon ska få med sig. Inför begravningen är det mycket blandande känslor. Kommer troligtvis att bli lättare att förstå och ta in att det verkligen har hänt. Men hur orkar man förstå en sådan sak?

 

Fredag är också den dag vår B-uppsats skall in. Vi har en hel del att jobba med denna vecka men jag tror att det kan bli en riktigt bra uppsats. Vi skriver om formella ledares pedagogiska verktyg för att motivera sin arbetsgrupp. Himla spännande och det är intressant att se hur pedagogik och ledarskap går hand in hand.

 Bästa Åsa kommer att sitta hos mig tisdag onsdag och torsdag och skriva och det är skönt att kunna ha hundarna hemma. Sist Åsa var här och satt med stora gravidmagen i soffan med datorn i knät visade Mixa upp sitt charmigaste jag. Om och om igen skulle hon upp och stå på Åsas mage och trycka upp den mumsiga (äckliga) tuggpinnen i ansiktet på henne. Ja, vi har inget problem med resursförsvar i den där hunden i alla fall. Problemet är väl snarare att hon så gärna vill dela med sig av det goda :P

 

Förra helgen gjorde Mixa MH med en mycket nervös matte i kopplet. Hälsning, samarbete (med testledare) leklust och gripande fick hon femmor på. Inga problem att engagera sig i testledaren inte. Fyra på hantering, lillan var inte överförtjust i att testledaren höll henne i halsbandet. Sötast var hon under dragkampen med testledaren (trea) Hon lekte och drog så fint och när testledaren reste sig lite och blev passiv gjorde hon precis som hon lärt sig. Spottade ut och satt sig så fint och väntade. Gullhjärtat!

Vid harjakten sprang hon med full fart efter, men grep inte utan vände och kom tillbaka. Först sprang hon mot mig men tydligen var matte himla tråkig så då rusade hon rakt in i publiken i stället. Stackars matte skämdes inför uppfödare och kullsyskonens hussar och visste inte alls vad jag skulle göra. Försökte med ett mycket lamt (”Mixa kom”) och ansträngde mig hårt för att låta trevlig och positiv. Mixa lyssnade inte alls. Såg inte sin förtvivlade matte som inte visste vad hon skulle göra. Kändes som en evighet med lagom roade testledare och domare och desto mer fnissande publik, och till slut frågade jag ”Vad får jag göra egentligen?” . Hade testledarens uppmaning i bakhuvudet om att ”idag ska man inte ha hunden under någon som helst lydnad”. -”Kalla på henne du!” Sa testledaren och jag undrade om det bara var jag som hörde mina desperata försök att vara mer spännande än publiken (Mixa gjorde det ju inte i alla fall).  Pia kom till undsättning och sa åt mig att ryta i åt henne och jag fick fram en strängare ton på rösten vilket resulterade i att det lilla monstret fjäskade mer för de andra. Tillslut pressade jag fram ett bestämt ”Lägg dig ner!” och Mixa satt sig ner. Kopplade upp och gick sammanbitet tillbaka till testledaren som klämkäckt sa ”Ja, nu blev det ju lydnad i alla fall”.

 

Aktiviteten fick hon en femma på och aktiv var hon! Det var inte kul att stå med matte under ett träd i skogen när alla andra stod en bit bort och tittade på. Säkerligen påverkade min irritation över föregående rymmarincident den lilla hunden som vankande och pep mest hela tiden.

Annars tycker jag så här i efterhand att hon skötte sig mycket fint. Etta på skotten vilket såklart var himla skönt. Ingen kvartstående rädsla på något moment – men hon var klart den vaktigaste mot spökena innan hon förstått att det var roliga människor bakom lakanen.  Det är väl iof skönt att hon har koll på konstiga saker som kommer mot oss – så länge det inte sitter i om jag säger att det är ok.

Det var så kul att gå MH:t och jag är stolt över min lilla pärla. Framförallt kul att träffa kullsyskonen med hussar och mattar. Lite komisk otur hade vi men tror inte det påverkade resultatet alls. Under aktivitet flög en helikopter precis över oss och när Mixa var på väg ut för att kolla in människan på avståndsleken kom en cykel från ingen stans och cyklade rakt förbi henne där ute i skogen. Dumpen pluppade upp när vi var jättenära den (antagligen gick jag rätt fort) och när testledaren skulle ta mixa och gå iväg med henne kastade hon precis innan iväg en pinne rakt framför nosen på henne. Klart den skulle bäras med på promenaden :-)

Vi har både Mixas och Myrras MH på film. Men jag vet inte hur vi ska få in den på datorn. Skivan vi fick av Johan fungerade inte- så vi får leta vidare.

 

Efter MH:t drog vi vidare till Knivsta för lagtävling och jag och Mixa var med för att heja på Hypermix och Cefeus änglar. Träffade massor med trevligt kelpiefolk och till och med de vana inbitna kelpieägarna tyckte att Mixa var helgalen. Det är hon- men jag tycker det börjar gå åt rätt håll. Fick massor med matnyttiga tips av Jonas och Sarah om fokusträning i lydnaden. Nu är jag sugen på att ligga i lite med lydnadsträningen igen.

Himla kul är att vi bildat en liten bruksgrupp som skall träna till sammans varje vecka med fokus på söket – men även uppletande, patrullstig och lite annat smått och gott. I söndags fick Mixa prova sök för första gången detta året och hon var skitduktigt och engagerad. Carro och Mickis blev imponerade och jag stolt. Såklart :D

Nu ut i spöregn med djuren innan Åsa kommer. I dag skall vi skiva metoddiskussion och fila på abstraktet.

 

---

 

 

“Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side”

                                                                                                                        

Sov gott gullhjärtat!