Grusa

I går tog jag stygnen på Jissa. Duktiga sessan låg så stilla och fint. Det gick bra och såret ser fint ut. Däremot upptäckte jag att en liten, liten tråd sitter kvar och står rätt ut. Den går inte att dra ut och jag hittar inget hål bredvid där jag kan få tag på andra ändan. Ska försöka igen om ett tag, och lyckas jag inte vet jag inte hur jag ska bete mig? Jissa är nästan sitt vanliga pigga glada jag igen! Lite slickig på såret och vill inte gärna hoppa upp i sängen, utan ber om hjälp.

Mixa fick sin hals undersökt av Gry i onsdags och hon såg inga konstigheter. Bullimisyndromet borde alltså komma från magen.

I helgen var det årsmöte på Gävle BK, och Jissa fick dispens från hundförbudet och fick vara med i storstugan. Gissa om Jissa trivdes!? Inga äckliga kelpies och massor med folk som gullade och fjäskade och bjöd på godis. Under mötet låg hon på golvet och stensov. Skönt med en hund som vet hur ett möte ska tas!

Roligast på mötet var att Bjarne och Freia fick pris för årets agilityhund på Gävle BK! En superfin buckla fick den stolta (men mycket generade) hussen!

Själv blev jag invald i valberedningen, och det ska faktiskt bli himla spännande. På så sätt tänker jag mig få chans att lära känna bruksfolket lite bättre och dessutom kan ju jag vara med och hitta lämpliga kandidater till styrelsen.

I lördags var jag och Mixa ute på gården och tränade lite lydnad. Vi hann väl träna tre minuter ungefär innan någon ***** ***** tyckte det var lämpligt att skjuta av en sån där riktigt hög tjutraket bakom oss. Mixa som inte varit skottberörd innan blev påtagligt störd. Jag låtsades som ingenting och försökte träna vidare med en liten svart som hade svansen mellan bena och öron som gick som propellrar.  SKIT! Vi gick på en prommis och stannade på ett annat ställe för lite fotgående. Då var hon på bättre humör, men fortfarande lite nojjig. Lade ner projektet för tillfället och har inte tränat i Andersberg sen dess. Men idag ska vi upp på hästen igen har jag tänkt.

Snällaste Yvonne tog med pistolen upp till klubben igår kväll och vi pangade lite medan Mixa och Lips röjde järnet. Inga problem! Lite lydnadsträning fick vi också till.

Båda låg fin plats och sprang budföring. Så kommenderade vi varandra i fria följet (första gången för Lips med ”tävlingsledare” och tredje för Mixa). Båda tyckte det var lite knepigt men ju tydligare vi var med röst och kropp destå bättre var de med oss. Mot slutet var Mixa trött i luvan och ville hellre göra ”mellan”(nyaste konsten) än att sitta fot. Många härliga skratt ger hon mig den lilla svarta. När jag sista gången sa ”varsågod –ta den!” och skickade henne mot leksak sprang hon och ”tog” Yvonne i stället. Hihi :)

Peace!