Grusa

Penicillinkuren är över sedan två veckor tillbaka och tassen verkar inte ömma eller bekymra lillan det minsta. Men ändå känns det som att något inte är helt okej med mitt hjärta. Nu vet jag att jag har en tenens att vara lite (läs mycket) hypokondrisk vad gäller Mixa, troligtvis för att det var så mycket tok med henne när hon var valp. Har faktiskt ringt Pia och frågat om jag skulle ta henne till veterinären för myggbet (fast jag trodde ju att det var någon mördarbakterie på huden) :D

Men hon är så lugn! Och duktig! Tror alla vi har umgåtts med senaste tiden berömt henne för att hon ”sköter sig” så bra. I går gick vi två lite längre koppelpromenader runt i bostadsområdet för koppelträning och träning på hundmöten. Tror mixa drog lite EN gång. Annars gick hon superfint vid min sida. När vi mötte andra hundar och folk gick Mixa vid min sida och tittade på… MIG – utan att jag behövde be om eller kräva uppmärksamhet.

Vid besök är hon lika glad och pigg som vanligt och vill precis som vanligt hälsa genom att smaka på besökaren – men hon lugnar sig jättefort och går och lägger sig utan att försäkra sig tio gånger om att besökaren har det bra och klarar sig utan hennes kärleksfulla slickningar.  Till saken hör att jag haft sjukt mycket i skolan senaste veckorna vilket betyder mindre tid för hundträning, vilket borde innebära understimulerad och galen hund. Men inte då.

Då hon åt medicin fungerade inte lydnadsträningen särskilt bra. Hon var ofokuserad och otaggad. Men det berodde troligtvis på att hon mådde illa. Nu har hon under de senaste passen varit råpå. I torsdag hade vi en jättetrevlig träningsstund med Carro och Mickis och Mixa gjorde ett toppenfint fritt följ trots diverse störningar.  När jag och Carro tränade slalom låg hon lös lugnt och fint vid sidan medan Pondus körde. Hm.

Nu tycker jag att Mixa oftast är lydig och duktig hemma och jag upplever henne vanligtvis inte som rabiat och galen. Men så här cool som hon varit senaste veckorna känns inte helt riktigt.

Haha, kan ni tänka er mig ringa till veterinären?:

-          Hej, jag behöver en tid till min kelpie – hon är så lydig!

Fotade spökplumpen lite när vi tränade hakan i golvet med ostbit på nosryggen: