Grusa

Hade en supertrevlig dag igår. Jag har ju inte bara världens bästa hundar, utan även världens bästa familj och vänner. Tack för trevligast sällskap och bästa presenter!

Mixa var nog mindre nöjd. Hon fick sitta bakom kompostgaller i sovrummet. Kände att det krävde lite väl mycket fokus att låta henne röja runt bland smörgåstårtor, presenter, blommor, en hundrädd och två små barn.
Sötaste Karolina ville också vara hund. Hon kröp, skällde, morrade och apporterade så fint :-) Så fick vi alla höra fantastiska berättelser om hur hon brukade promenera i taket då hon vaknade på nätterna. Karolina berättade också om hennes coola lillebror (10mån) som kan gå på händer (utan att ha fötterna i) och göra kullerbyttor i trappan både fram- och baklänges. Det ni!


I dag är också en speciell dag. För exakt ett år sedan ringde Pia mig och frågade om jag ville ha lilla Mixa. Jag hade ju ställt in mig på en Freiavalp men var samtidigt väldigt fashinerad av Wilda. Funderade en hel del fram och tillbaka och som tur är tackade jag ju ja! Måste säga att livet med Mixa trots allt gått smidigare än förväntat. Tror att jag hade inställningen "förvänta dig det värsta- hoppas på det bästa".

Ute är mixa På. Superpå. Alltid lycklig till max. Orädd och osansad. Helgalen men lyssnar fint. Koppelträningen har varit en stor utmaning för mig som bara haft shelties. Stor utmaning för lillan också. Spårträning, "letaövningar" och lydnadslek är ingenting mot den hjärngympa hon får när vi går längre koppelprommisar. Så mycket förbjuden frukt att passera. Så liten yta att hålla sig på. Nu äntligen tycker jag att bitarna börjar falla på plats. Nu kan jag allt som oftast dra på i rask takt med glad hund vid sidan med slakt koppel.

Träningsmässigt är hon ljuvlig den lilla. Tycker vi har funnit en härlig känsla tillsammans. Ett vi, och en förståelse för varandra. Mixa har ett enormt driv. Hon vill, vill, vill och det är utmanande för matte att hålla lagom långa pass och anpassa svårighetsgrad efter miljön. Vi har blivit duktigare på att flytta träningen till nya miljöer. Passar på med små korta pass så ofta jag får möjlighet. Så länge jag är tydlig, positiv och fokuserad har faktiskt uppmärksamheten på matte varit riktigt fin senaste veckorna. De gånger jag verkligen sliter mitt hår och stundtals får lite halvpanik är i samvaro med Hyddan, Ibbe och Emma. Då existerar inte matte första kvarten. Hydro och Ibbe är de absolut häftigaste individerna i Mixas värld.

Det som gått mest över förväntan med livet med Mixa är hennes lugn inne. Trodde jag skulle ha en galen kelpie som river lägenheten vid sjukdom eller stressiga perioder i skolan. Men hon är faktiskt riktigt dukig på att bara vara. När matte är tråkig sover djuren för det mesta. Inte för att jag tror att jag är det så ofta. Hundarna går såklart före skola och bloggande - och av någon märklig anledning är jag som mest träningssugen då jag har mycket skolarbete :)

Tack Pia för förtroendet!! Mixa förgyller mina dagar och är så älskad man kan vara!