Grusa

Nu har jag varit sämst på att uppdatera. Är ju äntligen fri från skolan och sista veckan satt jag framför datorn i princip dygnet runt. Känns inte som prio ett att skriva blogg då precis :)
Tur att Mixa har haft en ambitiös och duktig husse som har tagit med henne ut på äventyr när matte har varit tråkig och bara slitit med sitt.

Senaste veckan har jag fått till en hel del egentid med Lillan, vilket har varit mysigt. Lite lättare med all träning och aktivering då jag bara henne att fokusera på. Känns lyxigt att kunna gå själv med henne utan att ha dåligt samvete för sheltiesarna som fått roa sig med Christian. Mixa är himla duktig på promenaderna. Håller jättefin kontakt med mig och drar inget alls. I skogen hoppar hon upp på alla stenar hon ser och utför med glädje frivilliga sitt, ligg och snurra :)

Förra helgen åkte lillan på en rejäl magsjuka och vi hade bokstavligt talat skit upp till fotknölarna här hemma. Hon måste fått i sig något när vi var ute, det går ju tokfort med den där galningen. Vet inte hur många tuggummin och ruttna bananskal jag plockat ur munnen på henne. Stackarn var helt slut av allt bajsande så matte blev nervös och ringde jourveterinär. Han var dock inte lika orolig men rådde oss till fasta och vätskeersättning och hon blev fort pigg igen. Men det är inte roligt när de små är sjuka och nu är hon så himla tunn efter torsk- och risdieten. Vi jobbar på att få upp henne i vikt och med en sådan matgalen vovve är det inte särskilt svårt.
Bilder från "vår" plan:

     


I går hade jag och lillan en underbar dag. Vi fick följa med och titta när mamma Wilda med Pia tävlade deras första elitspår! Det var så spännande och Pia och Wilda var superduktiga :D Fick goda råd och tips också så nu är jag supersugen på att börja träna spår. Jag fick följa med ut i skogen och medan Wilda och Pia gjorde fina presteringar förklarade de snälla spårläggarna massor för mig. Mixa fick träffa snälla barn, hundar och människor och alla tycke hon var helt bedårande (såklart) Gissa om hennes matte var stolt? :) Mixa hade lite svårt att koppla av, det fanns ju massor spännande saker att utforska. Hon är verkligen en liten tuffing - svansen i topp hela tiden. Förutom då mamma Wilda fick nog av hennes fjäskande och tog ner henne på jorden en sekund.
Bra för mig var också att jag fick se många fina och trevliga schäfrar. Hur löjligt det än låter så efter att Tuva för en herrans massa år sedan blev illa biten (då vi var nära att förlora henne) får jag en obehagskänsla då schäfrar är nära mina hundar. Tänk hur otäcka minnen kan sätta sådana djupa spår. Nu fick i alla fall Mixa hälsa på två lugna goa bestar vilket gick jättebra och matte fick lite terapi :)
Är i alla fall helt övertygad om att jag valt rätt ras, var så häftigt att se världens bästa Wilda jobba. Tack snälla Pia för att jag fick följa med.

Ikväll har jag och Christian varit ute och bäbisspårat med godisburk i slutet (fick det tipset igår). Första gången gick det inte alls bra. Mixa var inte ett dugg intresserad och försökte med alla möjliga konster för att få mig att belöna henne. Tror att jag gjorde det lite för långt plus att jag var korkad som valde att gå i högt gräs - vilket hon tycker är äckligt då det är blött ute. Skulle behöva någon kunnig med mig som instruerar mig hur jag ska bete mig. Jissa har alltid varit en hejare både på att spåra och leta saker och jag minns inte ens hur jag gjorde de första gångerna så att hon skulle fatta poängen. Grejen var väl att då gjorde bara det som kändes bäst och nu är jag mer noga med hur jag själv beter mig eftersom jag med denna vovve har tävlingsambitioner. Jag har nu fått för mig att det inte är bra med synretning, vem som har sagt det och varför minns jag inte. Men därför gick jag i alla fall ut själv och lade spåret och Christian kom efter Mixa. Men när det inte fungerade alls och Mixa bara var frustrerad och åt gräs bröt vi och jag gjorde som jag mindes från tidigare valpkurser. Christian hade lillan i famnen och jag ut i skogen åt vänster i en båge. Då jag korsade stigen där Christian stod lite lägre bort lät Christian Mixa se mig då jag började gå in i skogen åt höger. Så vände han sig om igen medan jag gick ut ungefär 10 meter och i en båge tillbaka - bort från dem. Ställde mig på samma plats där jag hade gått in och Mixa och Christian fick komma fram. Nu gick det mycket bättre hon använde näsan på en gång men hade inte riktigt pejl på hur man kunde använda den :) Vilket såklart inte är så konstigt då vi knappt provat tidigare. jag stod bara stilla då hon svävade runt och lät henne fortsätta när hon var rätt. Och vilken Bingo det blev när hon hittade burken. Lycklig hund. Vi provade två gånger till och då gick det fort som attan, rätt väg och nosen i backen.

Tycker i alla fall att jag är en bättre klickermatte än spårmatte. I dag var det dags att introducera backa - vilket var jätteroligt. Duktig hund! Tyvärr var mattes klickertumme aningen feltajmad några gånger. Trodde hon tog ett steg bakåt med baktassen men i samma stund som klicket kom satt vovven ner :). Trots klantig matte verkade det som att hon fort listade ut att största utdelning blev för rörelser bakåt i stående position. Nästa pass får dock Christian sitta framför och belöna så kan jag stå på sidan och bara titta på bakbenen och klicka.

Det är inte konstigt att jag drar mig för att blogga då jag varje gång fastnar och skriver världens roman. NU ska jag i alla fall krypa ner i soffan hos Christian och alla trötta, nöjda vovvar.

Peace!